A flower flows ever so gently with the wind

Flower’s stalk bows bent
face down, pose dejected
but does she lament
her being rejected?

While I admired her entranced
who else might have noticed
spared but the briefest of glance
or feeling remotest?

Why would a single real life flower need to be seen
when several thousands can be pulled up on your screen?

 

In stillness we may be taught

In stillness we need not strive for more
as its wind embraces in warm whisper
The past doesn’t whimper, future doesn’t roar
Thoughts may blur, while emotions feel crisper

Into stillness we’re gladly brought
it’s a place where we may be taught

Slöar vi i sedentär slentrian?

Jo, va då gärna hemkär
så länge ej försoffade!
Ty om rutin sedentär
av fräscha känslor roffade

Rör vi på oss bara smått
mens fyller upp var kind
när äter ofta å gott
svårt att inte bli trind?

I tålamod tunt
på ett flertal skärmar
kollar mest grunt strunt
där kändisar svärmar

Kliver med möda in i bilen
väl nedsjunkta bakom ratten
kör för sakta i ytterfilen
Vår färd en alltmer tafatt en?

Får undra, jajamän
vart kan det bära hän?