Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Have we noticed less yelling
these days in tight traffic
less impudent labeling
fewer gestures graphic?
Do we drive more like adults
with manners to be commended
lessened the need to insult
and slower to get offended?
If so, it might be truth to say
for fear of being blown away?
At times has been avowed
my enthusiasm gallant
while sparingly endowed
with any useful talent
Hence I’ve barely begun
at age eighty-two
to get hoped-for things done
with some derring-do
But as by now glaringly way too late
I’ll keep playing to my ‘strength’, i.e. prate
Förstås en platityd
att ‘mänskor skall oss svika’
liksom den attityd
att ‘vi själva unika’
en outsinlig källa
för allt slags oförstånd
en oundviklig fälla
av ständigt missförstånd
Låt oss därom förbliva medvetna
sluta bråka å va så envetna
I dessa yttersta tider
återstår endast bottenskrap
så vi klagar o kvider
i bräcklig gemenskap
Lät oss bli förförda
tills helt tröttkörda
I dammoln omkörda
tills överkörda
Vi struttar i sista modets kostym
men ej längre i gemensamt samhälle
Så vi ringaktade forna kutym
tills livet blott den enskildes gömställe
med dess starkt växande villighet
att godta utbredd likgiltighet