I dessa yttersta tider
återstår endast bottenskrap
så vi klagar o kvider
i bräcklig gemenskap
Lät oss bli förförda
tills helt tröttkörda
I dammoln omkörda
tills överkörda
Vi struttar i sista modets kostym
men ej längre i gemensamt samhälle
Så vi ringaktade forna kutym
tills livet blott den enskildes gömställe
med dess starkt växande villighet
att godta utbredd likgiltighet