Om Livets våda i och bortom egen brevlåda

Fick nyss höra där jag bor
om en sprakande eldsvåda
vid vårt grannskaps postkontor
i dess utomhus brevlåda

Vi löper städste risk
på livets stormiga hav
bland grymt glupska rovfisk
att vår båt skall gå i kvav

Men låt oss då förbereda
oaktat kostnad å stort besvär
gentemot allsköns oreda:
Posta brev i brandsäkra kuvert!

Snart darrig, redan knarrig

På ålderdomshem
dubbelvikt å darrigt
hostande up slem
beteende knarrigt

Ålderns grymma tillstånd:
Den mest genanta saken
att behöva bistånd
med att torka av baken

även om med bar ändalykt
drömmer han nu om snar fanflykt

Frid i vår tid

Det att va konsument
i vår snabbt skiftande tid
är det mycket bevänt
om vi glömmer finna frid?

Duger ej slarvigt väkta
men måste sätta pli
gentemot rusa, jäkta
om nånsin ska bli fri

Slapphänt o valhänt
lämnar oss tomhänt

Dawn finds me, if at all, a mere pawn

Dawn fades in auspiciously
that’s how Universe turns
Doesn’t flow in capriciously
by how emotions churn

How to know this with certitude?
While I can’t know if am I
mere prisoner to attitude
bestowed when, by whom & why?

Surely I can’t be such big of a deal
that the very sunrise knows how I feel?

Från bekymmerslös till försvarslös

Blev bankad försvarslös
när av livet nedbrottad
från ung bekymmerslös
åldrats snabbt tills utblottad

Befinner mej nu utmattad
helt å hållet utan hopp
kämpar emot orosmättad
på mitt livs branta upplopp

Det får verkligen räcka
efter livets slutsträcka