Jaw jutting
grin fixated
Walk strutting
hope inflated
In Life had hoped to win
but took it to the chin
Outlook bearish
nightmarish
Culture garish
Prez czarish
So what to cherish on the homestretch
beyond straggling frail in wretched kvetch?
When disquietude brims, the outlook dims
Attempting life uncomplicated
in today’s screeching world unhinged
more so by each day, inundated
finding myself ever more fringed
Near drowning in dubiety
from which never sounds ‘all clear’
still lessens my anxiety
when in verse I persevere
Or when my disquietude brims
when shallow restlessness spikes
or whenever the outlook dims
I jump on one of my bikes
Quatrain strophes, pedal strokes allay
fleetingly nudge doomsday thoughts away
Kan äntligen förstå att det finns få ställen kvar att gå
Som ung var flyhänt
i medkänsla valhänt
Med min tid rundhänt
allt syntes väl förspänt
Nu gammal utbränd å utjänt
våndas av det osagda
Mens i nuet minst betjänt
av det obetänksamt sagda
Få ställen att gå
För mycket att greja
Motigt att förstå
För håglös att heja
Jag erbjöds en gång en livsviktig chans
men bortslarvad på livets stig nånstans
Av smälek översköljd
Fast var en sorglig fjant
trodde mej galant
mens likväl tafatt klant
kändes ju genant.
Av smälek översköljd
genomvåt, slukad.
Evinnerligt förföljd
förlägen, stukad.
Min plåga outsäglig
till följd av käft odräglig.
Flawless fullness found in stillness
Life’s maddening throng
of importunity
with its hollow twang
of shrill disunity
While in fleeting stillness
we’re given the chance
at the flawless fullness
of Eternal Dance:
To be sensing the thrill
of Universe’s will
Engångsförpackning i kulturell förflackning
Inte för att gyckla
men kvick undanmanöver
när ute å cykla
undvek att rulla över:
i ryckig vind
en skrynklig gestalt
dess ömma kind
skrapande asfalt
Papperspåse nött
tyst å blygsam
övergiven, stött
prasslade sej fram
Använd, sen bortslängd
nu skräp på vägbana
i kultur befängd
en lättjans ovana
Man får våndas utan aktning
om man är engångsförpackning
Delighted to be invited but right now through quatrain clinging to the arcane
Thanks so much, delighted
but am chasing the arcane
Glad to be invited
but mired knee-deep in quatrain
Right now inopportune
as am all-fired
(not for my honeymoon)
and verse-wise inspired
Deeply now engaged in quatrain
swimming in my deepest dream
striving hard to clinch the arcane
Not just splash in shoal prose stream
Let’s instead meet at some other time
when I’m cold shouldered by muse & rhyme?
Lämnar åstundan ansvar i skymundan?
Bör då vår heta åstundan
blott oss själva behaga
ställa ansvar i skymundan
och samhället försvaga?
Är att leva inskränkt
fint, beundransvärt
mens om väl eftertänkt
helt beklagansvärt?
Backar vi kanske över katten
mens vi kikar ut över ratten?
By those crazed iron-willed beguiled
Walking Life’s path
more or less fulfilled
by Life’s own math
attitudes instilled
Passions few & unwilled
our ambitions mild
ruled by those iron-willed
who have us beguiled
Throughout ages people altruistic
been pushed around by those agonistic
+)
agonistic = combative; polemic
Empathy without action lacks traction
Proclaim empathy
but mind its action term:
Solidarity
from which we smoothly squirm
For ain’t our druthers
to look away
and blaming others
for any fray?
While caring, sharing beyond the spoken
would entail brave action beyond token!