Förlorad å besviken. Dunkel syns livsmystiken

Mest levde han i drömmar sköra
Trots var ringa till vad han dög
fanns det en del han sökte göra
hur än vingligt sakta han flög

Ifrån barndomens sandhög
mot omvärldens ‘försåt’
försvarade sej å ljög
mot de andras ‘uppsåt’

Sitter nu i dödens väntrum
förlorad å besviken
kvällningen känns kylig å skum
dunkel syns livsmystiken

Hans jordelivs sista hållplats
ett kliv ner i dyrköpt gravplats

Till min kusin ‘Biggan’ på hennes 79 års dag

Min kusin så ungdomlig
men får hoppas å tro
att som mormor visdomlig
kan nån gång finna ro?

Var dag fylld med släp å slit
fylld av beundransvärd flit

Men långt från alldaglig vanilj
skänker tvärtom nyansrik mersmak
hennes vänner, hund å familj
runt omkring är Biggans hjärtesak

är vad som håller henne i gång
utan varken påstöt eller tvång!

 

En sån fin skonsam akt att ha inget sagt!

Om man ej säjer ett dugg
förståndigt att ej har nått sagt
Kan sen fastslå nöjd å mjugg
att mot andra en skonsam akt

Om man föredrar att va tyst
så yttra inte ett knysst
Andra kan känna det så schyst
att man rentav kan bli kysst

När i stället för att lägga oss i
vad som ej angår oss … låter vi bli!