Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
På en trim velociped
i trampande repetitiv
nås sinneslugn med besked
ljuvlig framfärd meditativ
Vårt hjärta bultar påtagligt
regn i ansiktet behagligt
I trygg balans på hjul
mellan kropp å själ
besparad slitsamt strul
bortom vårt vägskäl
Att kunna rulla bilfri
i väl anpassad takt
att stilla glida förbi
i anslående trakt
På tvåhjulig uppfinning
i anspråkslös besinning
As a ‘meat lover’
I crave & ache
and left to hover
til teeth in steak
Won’t go without
meat which my sweet treat
Surely bean sprout
not been grown to eat?
What’s a slaughtered calf or cow
must we not all die somehow?
“To really understand something is to be liberated from it. Humanity’s greatest ally is the self-educated individual, who has read, understood, delays their gratification, and walks around with their eyes wide open.” ― Ross Ashcroft
It got out of hand
got us captivated
if we’d understand
we’d be liberated
But such a detachment (by other word)
can’t happen while we stampede in the herd
Were we only wilful
but gotten pompous, prideful
(while albeit skillful)
supercilious, spiteful
Ignorance is far from bliss
When we stare in to the abyss
facing Death’s contagious kiss
affections gone gravely amiss
Still to look up all facts
applying logic, fairness
are such burdensome acts
risking tinged by awareness
Why be bothered taking time to reflect
when prefer to just accept or reject?
Han är ju en sån pratkvarn
men va kan man nu förvänta
stackarn en vekling vegan
de är alla så valhänta
Rostig hans replik
uttryckt i ordknapp vers
urmodig relik
tappad bland krass kommers
Folk hör hellre en trudelutt reklamsnutt
än att få lyssna till en grumlig gubbstrutt
Att leva är att lida
se upp med hjärtats förstening
sluta upp med att kvida
ge ditt liv osjälviskt mening!
Stå upp mot orättvist elände
Att liknöjt klaga å klandra
är väl att vara dess själsfrände?
Bäst på en verksam stig vandra
Under den tid som vi vågar strida
kommer våra hjärtan öppnas vida
‘Leaders’ now talk about the Covid-19 struggle as ‘war’. If so – a long overdue change from the gruesome practice throughout history of sending the very young out to fight & die. Fairer now when the old folks at home become the casualties. Still what remains the outrage is how ‘essential’ workers (many poorly paid with few benefits & poorly protected) are sent out to work & die.
In most wars the young
were sent out to perish
most often unsung
or cheered with praise garish
The old folks at home jingoistic
of soldiers horrors euphemistic
Now in the Covid ‘war’
with its surreptitious gore
Lady Justice keeps score
shredding such mythical lore
Now the young live for another day
while the old folks keep dying away
På en nystärkt linneduk
övermoget blåbär
blev jättefläck silkesmjuk
svamlig, blödig, prekär
Som en ‘förlåt mej’ dikt
erbjudes här i bikt
Ord som söker rimma
tills det började skymma
bland imma å dimma
tyckes förnuftet rymma
Oreda bland all ordreda
Ordriktig men ringa vikt
Ordljud som oljud utleda
Stelbent vers som i ordgikt
Dikt överkänslig
lätt otålig
ömhudad, spenslig
spröd, ömtålig?
Tid att överväga, tag noga i akt:
Skriv ingen vers så har man ingenting sagt!
What might just have been understood
had we learnt from history
(not been hoodwinked by Hollywood
or engaged in sophistry):
We must slow the back-to-normal urge
for were it even feasible
would be no solution, merely surge
something purely appeasable
As the erstwhile normal was the cause
for the Covid wake-up call, of course
För att inte ljuga
en liten stuga
med mildare fruga
hade fått duga
Men bor nu i nybörjarslott
iden va förstås hans frus
för får hon ej ett rågat mått
blir hon då å då burdus
Han vandrar saktmodig på livets ängar
mens hon bortvillad bland grunkor å pengar