Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Jo, va då gärna hemkär
så länge ej försoffade!
Ty om rutin sedentär
av fräscha känslor roffade
Rör vi på oss bara smått
mens fyller upp var kind
när äter ofta å gott
svårt att inte bli trind?
I tålamod tunt
på ett flertal skärmar
kollar mest grunt strunt
där kändisar svärmar
Kliver med möda in i bilen
väl nedsjunkta bakom ratten
kör för sakta i ytterfilen
Var färd en alltmer tafatt en?
Får undra, jajamän
vart kan det bära hän?
Så att vi oss ej förvilla
på livets branta, krokiga stig:
Träd försiktigt, lugnt å stilla
så vi kan urskilja slagg från slig
Försök förbli stillsam
bland bullrande berusning
ty när man blir villsam
tynar tillvarons tjusning
För vem vill sej själv försnilla
å egna livet förspilla?
Obstinacy & Aging
those two intertwined companions
with their hangups engaging
they be yelling across canyons
In perpetual dance
unyielding stays their stance
Their ingrained character flaws
refuse to step aside
whether as result or cause
leaves us worn, bleary-eyed
With Obstinacy one might try engage
while with Aging merely watch its rampage
Advertised on blogs:
“These pass muster!”
about some hot dogs
“Pass the mustard!”
Maybe hot dogs look good
given a cursory glance
from where we had first stood
but if looked again, askance:
How & with what are hot dogs made
but poor mistreated animal parts?
The question we evade, dismayed:
How did they end up so cold, our hearts?
But don’t ask, just chomp, don’t tell!
If tastes good, ain’t then all well?
I vind svag, hänger slakt
nu nationens flagg
ej beslutsamt å rakt
men i ömkligt agg
Numera krumryggade
rent utav småaktiga
tror oss betryggade
snarare dåraktiga
Inte kan vi vänta oss beröm
när gav upp alliansfrihet
när slukades av NATOs malström
valde vi visst ansvarsfrihet
Va, hjälpa till med världsfred
nämen, lämna oss i fred!
Knows a Seattle pluviophile
how its drizzle used to beguile
But by now it has gone in exile
these days instead downpours awhile
Memories linger longingly tender
of the long gone drizzle’s subtle splendor