Slöar vi i sedentär slentrian?

Jo, va då gärna hemkär
så länge ej försoffade!
Ty om rutin sedentär
av fräscha känslor roffade

Rör vi på oss bara smått
mens fyller upp var kind
när äter ofta å gott
svårt att inte bli trind?

I tålamod tunt
på ett flertal skärmar
kollar mest grunt strunt
där kändisar svärmar

Kliver med möda in i bilen
väl nedsjunkta bakom ratten
kör för sakta i ytterfilen
Vår färd en alltmer tafatt en?

Får undra, jajamän
vart kan det bära hän?

I stillsamhet undviker vi vilsenhet

Så att vi oss ej förvilla
på livets branta, krokiga stig:
Träd försiktigt, lugnt å stilla
så vi kan urskilja slagg från slig

Försök förbli stillsam
bland bullrande berusning
ty när man blir villsam
tynar tillvarons tjusning

För vem vill sej själv försnilla
å egna livet förspilla?

Rakryggad nation sålde sej mjukryggat på auktion

I vind svag, hänger slakt
nu nationens flagg
ej beslutsamt å rakt
men i ömkligt agg

Numera krumryggade
rent av småaktiga
tror vi oss betryggade
när blott dåraktiga

Inte kan vi vänta oss beröm
när gav upp alliansfrihet
när slukades i NATOs malström
valde vi visst ansvarsfrihet

Nation förr oavhängig
kämpande stadigt för världsfred
nu beklämmande klängig
inbillar sej lämnad i fred

En konst numera som förgjord: Samtal med välvalda ord

I nation otålig, förvildad
i dess kulturs djupa svacka
passar ej vara allmänbildad
men kunna skriva kod, hacka

Medan att tala med välvalda ord
i stället för kliché å känsloikon
synes numera en konst helt förgjord
nästan helt förstummad av digitalt dån

Det har ju blivit ganska bortlagt
att uttrycka sej lugnt å försagt

Ord som överila skall oss åvila

Skarpa fraser å ord
kan med lätthet oss fängsla
t.o.m begå mord
om häftig nog ens känsla

Så låt ej dra vårt svärd
ut ur dess skida
Varsam på livet färd
med tålmod bida

Ett ord överilat, förhastat
kan leda till ett liv förkastat

+)
åvila = åligga