Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Poems in Swedish
Av regnig snö kysst
tyngs trädets viga gren
slinter utan knyst
uti förlopp seren
Innan mänskligt sällskapande
vilar snöns mantel orörd
Innan traskande, skrapande
låg stillheten helt ostörd
Men trots att vackert utan måtta
måste vi otåliga skotta
På Livets vickiga spång så smal
trängs vi fram till allas förfång
Svårt att se hur vi har annat val
tvingade av bittert nödtvång?
Högt ovan Dödens djupa forsar
kan vi oss bara förfasa
att i ögonblicket vi korsar
alltsammans ska plötsligt rasa
Tills dess i ovisshet våra liv snurrar
vare sej vi beklagar eller hurrar
Luggslitet sjabbigt ‘samhälle’
där folk ej längre vet hut
Ett grymt självupptaget ställe
där förnuftet spårat ut
Medan nöjen distraherar
ständigt Pentagon krigar
Lögn med fakta kolliderar
på många världens stigar
En stormakt som bråkar överallt
självgod å inbilsk å känslokallt
Finner vi prosa mer trim
än versstrof med klämkäckt rim?
Bland nätets glitter och twitter
kanske vi helt enkelt inte törs
undra på vad vi försitter
om vi förbiser något på vers?
Bortkastat att sej besvära
med att föreslå dagsvers
till mänskor fint litterära
som läser högre slags vers?
Kanske diktarn själv blev för egenkär
å med dagsvers ställer blott till besvär?
+)
-dagsvers = “En dagsvers är en kommentar till det som nyss har skett, en snabb replik, ett syrligt svar, ett infall rätt och slätt” – Lotta Olsson, vars vers en gång i tiden kunde finnas regelbundet i bl.a. de stora dagliga tidningarna
Om när stapplar emot en spegel
glimtas en ‘malbiten’ figur
väl som andra ser mej som regel
om överhuvet, eller hur?
Grunnar sällan på himmelsk lycka
för lönlöst förstås att vädja
Mens jordelivet, får man tycka
har lyckats att tidtals glädja
Kan ej dröja länge nu till fullt stopp
på livets dåraktiga banor
Tills dess ett trött sinne i krasslig kropp
kan finna ro i gamla vanor
I belånade hus hopklämda
i slö trafik inklämda
Politikerna ostämda
mens så käckt oförskämda
Åt utvattnade skämt
ej färdigskrattat
Känns vår Livslopp utskämt
å färdigkrattad?
Hörs ångerns fotsteg på grusgången?
Av oss låtsaslejon färdigrutet!
Raspig hörs den senaste sången
bortslösat det sista torra krutet
Klimatet ödesbestämt
Framtiden obestämd
Men tack å lov att alltjämt
vår mobil är finstämd!
Vinden susar i träden
i svanesången
På sköna cykelfärden
knastrar grusgången
Bakom sensommarn smeksam
står hösten å lurar
väntar bortom vit björkstam
med kyliga skurar
Sommarns lek känns redan skenbar
Tid snart nu för höstens allvar
Självdaltandet förvilla
hejdlös vår fåvitskhet
vad vi lyckas förspilla
i ohämmad bryskhet!
I vår förlamande feghet
saknas klarsynthetens fasthet
Stackars planets otur
vår Konsument andtruten
på enveten åktur
bland reklam oavbruten
Låter vi oss inbilla
när som rusar runt rådvilla
att lyckan en lyxvilla
när allenast en synvilla?
Jagar vi det avdragsgilla
i rättfärdigad njugghet?
Beter oss som imbecilla
i omedveten blindhet?
Mens vår ansvarskänsla vilar vindstilla
seglas vi om av de omdömesgilla
Sitter nu som gammal
ensam i köket
sliten min själs fodral
efter livsstöket
I ungdom ointaglig
mens knäna nu svaga
ens mage obehaglig
duktig på att klaga
Har kört i samma spår
var dag in och ut
år efter snarlikt år
tills åren tar slut
Men om jag hade haft mer vett
kunde jag levt på annat sätt?