Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Poems in Swedish
i medkänsla valhänt
Med min tid rundhänt
allt syntes väl förspänt
Nu gammal utbränd å utjänt
våndas av det osagda
Mens i nuet minst betjänt
av det obetänksamt sagda
Få ställen att gå
För mycket att greja
Motigt att förstå
För håglös att heja
Jag erbjöds en gång en livsviktig chans
men bortslarvad på livets stig nånstans
Inte för att gyckla
men kvick undanmanöver
när ute å cykla
undvek att rulla över:
en skrynklig gestalt
dess ömma kind
skrapande asfalt
i ryckig vind
papperspåse nött
tyst å blygsam
övergiven, stött
prasslade sej fram
vår kultur befängd
i lättjans ovana
använd, sen bortslängd
nu skräp på vägbana
Man får våndas utan aktning
om man är engångsförpackning
Bör då vår heta åstundan
blott oss själva behaga
ställa ansvar i skymundan
och samhället försvaga?
Är att leva inskränkt
fint, beundransvärt
mens om väl eftertänkt
helt beklagansvärt?
Backar vi kanske över katten
mens vi kikar ut över ratten?
Var sommar folkkär
starkt vårt begär
för mogna körsbär
som färsk dessert
Helst föreslå
en portion reell
av bigarrå
eller av morell!
Var ju blott en trånande chimär
under den långa vinterns misär
Ogörligt att undsätta
mens skogen ett fyrfat
Återstår att stålsätta
vänta tills blir askfat
Blir rådande sommarns hetta
nu det nya normala?
Helt hopplöst bringa till rätta
med valtal å åtala
I sken klimatförändring
av oss människor flyhänta
Ofattbar livsförsämring
vad annat blir att förvänta?
När vi nu står ansikte med Det Fatala
varför slösar vi bort tid på det banala?
Bland sorglig samhällsförflackning
avpassas perspektiv ansade
Nyhetsprogrammens förpackning
utger sej sanna å sansade
Kränkt av reklamsvärm
att sitta å titta
genom en bildskärm
är väl att försitta:
Sommarkvällens ljus allaredan
kan ses skärmlöst sen länge sedan
Våra hjärtan, sinnen fylles
(‘pling’ av elektronik förutan)
när solnedgången förgylles
Skimrande i bris seglar skutan:
I sån rofylld stund vem kan ha bråttom
flänga efter vad som ligger bortom?
Masken får i mörkret gräva
vrida sej i gyttjigt kval
Mens mänskan vill sej förhäva
som om det nu fanns ett val!
Inbillar vi oss Fri Vilja
i stor Tro, mens lite vett?
I dansen på Livets tilja
svirvlas runt på tondövt sätt
Mens görs ebdast förutbestämda magplask
i vår egen ljusa, praktfulla maskask?
+)
-maskask = maskbinge; här: vår omgivning, jordelivet
självömkan kvidande
bakåtskridande
i uppblåst smidande.
Livet ett irrbloss
ej uppfört sej
väl gentemot oss.
Handlar rätt? Nej!
Vi klagar i dystopi
mens fördrar dess despoti!
Kavat ska sej ej förfasa
när vågor å stormar rasa:
Att segla oförvägen
genom Livets nätter
sätta kurs angelägen
så böljors skum skvätter
Mens bakom falska fyrar
frestelser kan pyra
I girighet vi yrar
trots påföljder dyra
Så blev vi seglatsens beundrare
å samtidigt dessas vrakplundrare
+) vrakplundrare = förr: kustfolk som tände misledande ‘fyrar’ och
plundrade resulterande skeppsvrak; här och nu: de som gör stora vinster
på andra människors bekostnad
efter livaktig början
av bestyr å akvaviten
pensionär i livssörjan
I sin uppväxttids dråplighet
fattade han ej ett dugg
Sen i åldrandets dåsighet
blev han snacksalig mens njugg
Ljugarbänken nu hans sista podium
från att förkunna sej som ett unikum