Det mäktiga Toppskiktet i Davos
hör ju endast sina egna ‘bravos’
alltmer vidgad ojämlighet
hotar samhällens hållbarhet
Som märks även i lugna Alingsås
Mött några strängare en Den Enda Riktiga Trons anhängare?
I inskränkhetens torra vreshet
‘kärleksfulla’ och viktiga
tjatas med envishetens heshet
om Tron Den Enda Riktiga
När de jagar proselyter
hur är det ej förmätet
att mångla befängda myter
om vad syns gudsförgätet?
Är dessa anhängare sinnesrubbade
eller ‘endast’ from vardagen avtrubbade?
Andas in, andas ut
Gripna av spänd förväntan
håller vi nu andan:
Hoppas klämmig kontentan
å robust prestandan!
Om snubblar i misströstan
fast borde veta hut
förlita med förtröstan
Framför allt: Andas ut!
I livets hårda lopp
i skräck, gråt å tjut
ge aldrig upp allt hopp
innan vägens slut!
Gentemot klimat kollaps ingen måtta på vår ynklighet å maklighet
Uppstog tillstånd prekärt
som tilltar alltmer illa
redan hårdhänt förnärt
likt brottas med gorilla
Manar oss genom skärseld
ej tid sitta tyst å stilla
När kollaps sprids som löpeld
finns ingen tid att förspilla
Detta till trots sitter vi bara å dillar
Vill vi ej fatta hur oss själva förvillar?
Elände alltmer vilt förgrenad mens beskärning imbecillt förmenad
Elände vilt förgrenad
invirad i omänsklighet
mens beskärning förmenad
allt i bedrövlig ömklighet
Faller till föga barnslig ‘verklighet’
inför livsloppets obeveklighet
Varar längst ärlighet (fast med viss besvärlighet)
Hon som sej ej tränger
armbågande sej i kön
bland få som ej flänger
får en välförtjänad lön:
I belägenhet trängst
varar ärlighet längst
Bombplan över Gaza vräker ner djävulsk fasa
I bombplan ovan Gaza
dess piloter glida
där de vräker ner fasa
i anfall perfida
Sanningen grymt bestriden
när hävdas Israels ‘försvar’
En verklighet förvriden
i en hjärtlös repertoar:
En hel kultur rått rånas
av hälsa, mat, sin jord
Att Arab barn utplånas
anses ej längre mord!
Må från Israel-US oss bevara
djävulskt hur de påstår sej blott ‘försvara’!
Bättre i Konsumentjagandet tappa taget än i det Egna Jaget
Fruktar nu att i senaste laget
fast utlovades stor förändring
Vid det här laget nog tappat taget
bättre framtid förblir en hägring
där som upptagna av jäkt å gräl
när vi borde oss i stället gräma
Varför svider det ej i vår själ
när ovilliga att oss bekväma?
Att ta sej samman tyckes starkt oss förfära
av konsumenter för mycket att begära
Uppförande struntviktigt mens hjälpsamhet upprörande försiktigt
Med egon tungviktiga
sur att vara skattepliktig
köttbullar livsviktiga
ansvarskänslan underviktig
I kroppar överviktiga
uppförande struntviktiga
trots tandborstar formriktiga
om hjälpsamhet försiktiga
Fast känsloikoner rikliga
djupsinniga känslor svikliga
+)
känsloikon = emoji
Hyste hopp i ‘livets höst’ mens nu i ‘midvinter’ saknar tröst
Inte i ‘livets höst’
är det var jag nu slinter
men med hostande bröst
stelfrusen i ‘midvinter’
Har tappat hopp på mirakel
att en försonande röst
kan nå oss på dödens tröskel
men blev hittills utan tröst
Har trängtat efter förståelse enkel
men fick visst aldrig tag i livets hänkel