Det kändes kyligt förra vintern i köket på vår gård ovan sjön Anten i Västergötland. Men vedpannan kunde lagas så:
Efter lagningar noggranna
sprakar nu tätad vedpanna
Så fast vädret fruset
folk å katt i huset
Varma nu som i Havana!
Från nostalgi satt fri
Hur jag äntligen (tack o lov!) kände mej efter sommarns besök till mitt hemland:
Ej längre rånad
av vemodstrånad
Från krank nostalgi
i löjlig nesa
äntligen satt fri!
Blev en lång resa:
från tungrodd anemoia
i envis geggamoja
Är någon väl betjänt av att leva alltför bekvämt?
Tycker vi oss att leva förtjänt
i vårt överflöd materiellt
å av varje grunka helt betjänt?
Utan våndas emotionellt?
Kunde vi ändå kunde urskilja
mellan leva rätt eller bekvämt!
Har oss människor fri vilja
eller styres vi ödesbestämt?
Men behöves filosofisk uppbening
när att dela med sej ger var dag mening?
uppbening = noggrant skärskåda
Våren väntar varligt
Sommarns minnen sällan blekna
alltför sköna att återgiva
mens hjärtan vemodigt vekna
lätt att känna oss övergivna
Höstens virvlande vind
ylar bland vissna grenar
färgar röd barnets kind
dagar mot vintern skenar
Vinterns dar flyter långsamma
när i dess djupa snö vi kliva
steg glatta, våta, strävsamma
pulsar i driva efter driva
Men trots allt liksom över åren
är hon på väg: den ljuva våren!
Grånad men ej förvånad
I ålderdommens kyla
går det tyvärr mej ej förbi
hur konsumenter yla
besatta av teknologi
Som ung å inskränkt
rusade jag själv runt
nykter o beskänkt
för det mesta i strunt
Så nu i livets strid grånad
borde jag ej bli förvånad?
Sköt dej själv
“Sköt dig själv och bry dej ej om andra!” En förbryllande uppmaning. Menas det sorgligt nog att självupptagenhet är eftersträvansvärt?
Kanske så? Sköta sej själv
å strunta att hjälpa andra?
Men stigen längs Livets älv
kan lätt bli enslig att vandra!
När vi snubblar ska vi hinna
blir ej tid antagligen
att först då försöka finna
en som kan få tag i en?!
Ej heller hjälper det att skylla på andra
vi har ju så ofta oss själva att klandra
Vi förstår alltför väl
Jonas sa: “Ät mindre kött!”
De svarar: “Va helt rått!”
Kan förstå att man blir stött
det smakas så grymt gott!
Jonas manar: “Flyg mindre!”
De svarar: “Måttlighet
går helt emot ens inre
jäktande andfåddhet”
samt “att hjälpa pensionärer
är ointressant svamligt
mens beskatta miljardärer
intolerant å skamligt!”
Men om folk motstått borgelig ‘hjärntvätt’
hade de då kanske förstått Sjöstedt?
+)
-Jonas = tidigare Vänsterledaren Jonas Sjöstedt säger att “klimatet kräver att vi flyger mindre och äter mindre kött. Den som inte vågar säga det saknar de nödvändiga lösningar som klimatkrisen kräver.” Han kräver också ett mer jämnlikt samhälle inkl bättre villkor för bl.a arma pensionärer.
Dikten eller plikten framför allt?
Rimlig möjlighet
att den arma dikten
i dess tafatthet
börjat tappa svikten
Språkdräkt uddlös
i en vers virrig
flyter viskös
när skalden stirrig
som tror sej sjuk när snuvig
trots att han endast nös
livstigen upplevs tuvig
av vekling diktarknös
Mens Gustaf Tholl sjöbefäl
i handfast ‘böljlighet’
han tålde inga svepskäl
ej nånsin böjlighet!
Framför allt var Plikten
för ett Havets Trygga Salt
av den största vikten
ägnade sej ej åt dalt!
För rejält att sköta sjökort
mens skriva vers välan tillgjort
+)
-böljlighet = (påhitt) förmågan att föra sitt fartyg över havets stormiga böljor
-Gustaf Tholl = min morfar, en högst kapabel å tillförlitlig sjökapten
-Salt = här: en befaren, erfaren äldre sjöman
En eminent konsument har sitt eget saldo monument!
Fick ett anbud
bland reklam
fick först gåshud
i björnkram
Men hon sej undanbad
för de va dösnack
så är nu jätteglad
att ha sagt nej tack!
Klippskt avvärjde sån malör
ett förlegat tillbud
För stadigt nytt de torgför
väntar bättre utbud
Samhällets ornament
en konsument kompetent
enveten, eminent
har sitt eget monument:
Bank saldo underskott
överskott blir svårskött