Eller blott att kött smakar så gott?

Mens vi håller på å bankar
den blodiga steken mör
ångrar vi i eftertankar
hur brutalt ‘slaktdjuren’ dör?

Var det med avsikt berått
som vi har oss så förgått?

Är vi då hjärtlösa
rentutav samvetslösa?
Endast aningslösa
menlösa å tanklösa?

Eller ytterst ynkligt blott
att kött ju smakar så gott?

Svårt att andra övertyga, det kan vi väl intyga?

Bör vi ej ständigt beakta
hur svårt att andra övertyga
även med väl styrkta fakta
som gilla vittnen kan intyga

Bättre att sej bocka
än att argt, styvsint pocka
hur än det kan locka
att utdela en smocka?

Bättre fördragsam
än i tjurskallig dans?
Bättre meddelsam
än låst i arrogans?

Eftersom av vårt eget beteende
alltför lätt att bli överseende!

Bak lättsinne: Vansinne!

Alltför lätt sej förvilla
om bara tutas å köras
allt fler tycks sej inbilla
att ständigt nått måste göras

Så vi styr å ställer
uttänjda som gummisnodd
tills kärnvapnen smäller
å gör jorden obebodd

Om ej utplånade av vapen
så av kollapsande klimatet!
De galnaste bland dårskapen
borde väl ligga oss i fatet?

Å nej, vi döljer vårt vansinne
bak lättjefullt låtsat lättsinne

Versmakares vedersakare

Så påstår djupa poeter, som vanligtvis inte kan nedlåta sej att rimma, om oss ytliga versmakare:

“Bara versmakare”,
påstår djupa poeter
bland vedersakare
“de rimmar mest dumheter!”

Blott språkets posörer
lättjefulla flanörer
ytliga kåsörer
tondöva sufflörer!

Kritiker sej ondgör
klart ej i favör:
En utpräglad fräsör
sägs sakna gehör

Kan ju gott förstå hur det stör
de av högtravande valör

I kallsvett genomvåt ylar vår klagolåt

Om som ung vi bar oss illa åt
får vi finna åldrandet svårt
månget minne ligger i försåt
erinrans påflugna despot

Maktlösa grämer vi oss över
(påstötningar tar aldrig slut)
hur kraftlös var undanmanöver
Förbarmar sej ej, vet ej hut!

Fast sannolikt välförtjänt
i kallsvett, genomvåt
i förkrosselse erkänt
ylar vår klagolåt

Kvider i bara kalsonger
på frusen mark i djup ånger

Jordeliv som tidsfördriv?

I jakt på förtrollning
febrilt vi ylar
efter underhållning
plus långt fler prylar

Enär ovärderlig tiden
‘tidsfördriv’ ett lurt begrepp
en förställning tungt förvriden
i dagligt liv ett missgrepp

Ett beklagansvärt folknöje
grundat i ständigt missnöje?

Ett lungt liv levt, eller stirrigt skevt?

Sök ett insiktsfullt liv att leva
ej stirrigt bland komplotter skeva

Var ej tråkig pessimist
eller uppblåst myndig
ej lättrogen optimist
men humorist fyndig

För dagspressen dej akta
leta bortom huvudfåra
sök noga efter fakta
så ej fel folk vi villfara

För klarsynt samklang å genklang
hittas blott inom sammanhang

Men välförtjänt att vi har det väl förspänt

Ju helt å hållet förtjänt
sen tillbaks i stormaktstiden
att vi haft det väl förspänt!
Säkert också i framtiden!

Om händer nått, nåväl
inte till oss, likväl

Sverige, Moderlandet
ges alltid högsta betyg
såsom ‘mönsterlandet’
Medan utomlands otyg:

Främlingar ju senfärdiga
struttar mest högfärdiga
deras sinnen lättviktiga
kroppsligt överviktiga

Mens rejäl vår egen förträfflighet
helt befriad från all fåfänglighet!

Urtjusigt numera att kunna leva framfusigt med mera

I lättglidande skidföre
i rakt, noga utlagt spår
vägled förr av Rättesnöre
som Medborgare, ej Får

Utav Folket väl stödd
följde vi en Förebild
ej endast därtill nödd
Men sen länge nu förspilld

Nu sägs Staten en snyltgäst
så hur behövs planhushållning?
Nu vet ju ‘Var och En’ bäst:
vem behöver sammanhållning?

Javisst är det käckt, fräckt å tju

Skoninglöst tvingas vi blicka tillbaka

Ödesdigert slösas bort

ett liv i ytlighet
för det finnes ej komfort
i rotlös rastlösthet

Minnen hetsar oss vid livets slut
skoningslöst de oss ransaka
inget lindrar våra våndors tjut
när tvingas blicka tillbaka!

Så om vi vill åldras i frid å ro
undvik som ung alltför mycket tjoho!