Mens vi håller på å bankar
den blodiga steken mör
ångrar vi i eftertankar
hur brutalt ‘slaktdjuren’ dör?
Var det med avsikt berått
som vi har oss så förgått?
Är vi då hjärtlösa
rentutav samvetslösa?
Endast aningslösa
menlösa å tanklösa?
Eller ytterst ynkligt blott
att kött ju smakar så gott?