Hallå, ni klåpare
livets stig är kurvig, brant
så sluta sjåpa er
duger ej stå vid dess kant
allt brantare, utmanande blir stigen
ifrån nypåstigen till ålderstigen
Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Poems in Swedish
Hallå, ni klåpare
livets stig är kurvig, brant
så sluta sjåpa er
duger ej stå vid dess kant
allt brantare, utmanande blir stigen
ifrån nypåstigen till ålderstigen
Igår som vore fantasi
tog vi oss en kaffekopp
på ett verklighetsbageri
i ett pratstundligt förlopp
Det kännes förstås genstridigt
fastän vi har samma hemstäder
att vi ej bor där samtidigt
Men skilda stigar vi beträder
Känner mej i djup saknad inhöljd
fast med det som blir får jag va nöjd
Mot livets slut får duga
bara smutta påtår
sitta lugnt i sin stuga
i värld vi ej förstår
bättre stilla ruva
på livets mysterium
än försöka kuva
ens eget delirium
Ålderdommen inte så svår
när i mjuk fåtölj med påtår
Hungrig å otålig
åt han upp hela smeten
Kände sej lycksalig
för va en söt å fet en
Det tyckes ej honom beröra
att andra ej fick pannkaka
Påstår: “Va har me mej att göra
vad kan ha kunnat orsaka?”
Förfäktar: “Såvida jag vet
så lagades för lite smet!”
I akterlig ljuv bris
seglar jag mot sista hamn
i tilltro, ej kapris
lämnar jag snart livets famn
Det blev en lång vindlande resa
rosig glädje bland törntagg nesa
Råkat åter i luven
troligen ej för sista gång
med ‘hon med lösa skruven’
Samma refräng i samma sång
Undvik att hennes åsikt
å logik förakta
i bristande tillförsikt
Sök hellre beakta:
att förnuftigt vara ärlig
kolla under egen huv:
Blev tappad skruv oumbärlig
bortslarvad av själv som tjuv?
Sällan kanske bara en persons fel
för äger vi inte båda vår del?
Tar vi i med vett å vilja
eller sitter vi i mjuk fåtölj
å dillar bara persilja
kollar mest vår aktieportfölj?
Helst idka framförhållning
som den enda verkligheten?
Pocka på underhållning?
Skratta åt all hjärtlösheten?
Hänförda i vår investeringsvilja
mens emot mest annat kännes motvilja?
Förstås en platityd
att ‘mänskor skall oss svika’
liksom den attityd
att ‘vi själva unika’
en outsinlig källa
för allt slags oförstånd
en oundviklig fälla
av ständigt missförstånd
Låt oss därom förbliva medvetna
sluta bråka å va så envetna
I dessa yttersta tider
återstår endast bottenskrap
så vi klagar o kvider
i bräcklig gemenskap
Lät oss bli förförda
tills helt tröttkörda
I dammoln omkörda
tills överkörda
Vi struttar i sista modets kostym
men ej längre i gemensamt samhälle
Så vi ringaktade forna kutym
tills livet blott den enskildes gömställe
med dess starkt växande villighet
att godta utbredd likgiltighet
Om vi behöver undra
i förändrat klimat
om Sibiriens tundra
blir ett globalt fyrfat
Läs forskningens genmäle:
Nu läcker det metan
upp genom tundrans tjäle
som bara själva fan!
Skulle kollat gladeligen
men upptagen, nyss uppstigen
Ska på semestern åka bort
Lägga på mej runt magen
å finna mej helt betagen
av att kolla tv sport
Jämväl står klart för min del
att det är ryssarnas fel