Category: In Swedish

Tror oss avsikter ideella
mens våra bilar allt vräkigare
Medkänsla söker vi förställa
mens mot oss själva allt mjäkigare

Bland de hemlösa vi glider fram
inför andras lidande dådlösa
framför deras bivacker av skam
förblir vi lamslagna å rådlösa

För helst föredrar vi väl att tänka
på hur flott vår nästa bil ska blänka?

+)
förställa = förställa sig, hyckla

Sommarvinden oss smeka
i själ såväl som kropp
vår sturskhet skall beveka
i omsorgsfullt förlopp

Blåser ut vårt behov att trilska
likväl ett minsta gryn av ilska

Om du önskar att bli folkvald
utbrodera en drömvärld
Säg lite, så blir du omvald,
om dagens sanna omvärld

För elektoratet
vill höra ‘plånboksvänlig’
Ligger dej i fatet
om alltför framstegsvänlig

Den typiske väljarn ej välinsatt
åt andras olycka oförskämd
Fastlåst mestadels i eget synsätt
över eget trivia nedstämd

Väljarens samvete länsat
i perspektiv begränsat

Det skapar ju ej förvandling
ordflöde tomt trots välsmort
Om vi saknar mod till handling
får väl kännas som förgjort?

Men att verkligen ta itu
då kan väl gå illa bevars
Nej tack, bevare oss, hu!
för vem av oss vill stå till svars?

Ingen! Ju mer man är en kruka
desto lättare att sej huka

Daggen glänser ibland grönskan
Linan slår mot vimpelstång
Sommarn uppfyllde varje önskan
mens inget minsta till förfång

Hösten en smygande svekfull skurk:
Alltför snart blir natten kall o mörk

Vår kultur blev utmattad
framtiden nu ödesmaettad
av befolkning trögfattad
ofattbart felunderrättad

Medan jämt o ständigt upptagna
hattar vi som om besatta
Av våra grunkor helt betagna
fnattar o krattar tafatta

När bör vi bjudas på en festmåltid?
Svarar konsumenten: ”förstås alltid!”

Trampar mej trött
bland bilister
medan ser rött
mot filister:

restlösa
otåliga
rastlösa
ömtåliga

d.v.s. fotgängare
Ej besvär med bilister
(fast tror sej överdängare)
eller andra cyklister

Fotgängare korsa här å där
ställer till med mest risk å besvär

+)
filister = här som fotgängare: inskränkta, trångsynta personer som tycks anse att hur illa de än bär sej åt så alltid nån annans fel

Hade ej fått in i skallen
(fast får tyckas vettlöst)
att vår mänsklighet är ‘fallen’
när beter oss så befängt

Tills tidens ände
helt hemfallna
åt djupt elände
hemskt förfallna

Vi bär oss åt förtvivlat förryckt
inte ett enda äpple oknyckt