Posted on

När otidsenlig blir man oansenlig

En av viss ålders tant
trodde sej parant
mens en förlegad fjant
trodde sej gallant

Kan de varit sant
att hon en gång dansant
att han skälmsk gallant
syns idag inkurant?

Med åldern litet kvar som kan behaga
svårt att hitta någon som kan betaga

Posted on

Vad hände med vårt färska ‘brödraskap’

Frågar i grepp av nostalgi:
Var finns barndommens bageri?

Får undra till vems förskyllan
att numera en dråse
hittas på var snabbköps hylla
av bröd, men i plastpåse:

Med sorgligt saggig kontur
aroma försvagad
lösaktigt mjölig textur
dess smak så bedagad

Ett högst beklagligt förlopp
utan varken hejd å stopp

Posted on

What me yield? Don’t you see I’m large-wheeled?

At those pedestrian crossings striped
cantankerous drivers of ‘tanks’
impatiently stopped, while sometimes griped
about walkers’ deficient thanks

Obsequious must be walkers may
it’s in U.S culture, of course
prevailing attitude holding sway:
Need respect only size & force!

Thus most backward to yield
when we are the large-wheeled

+)
‘tanks’ = here: ever larger cars, SUVs et al

Posted on

Sven-Bertil Taube

Sven-Bertil Taube har gått bort vid 87 års ålder.

Tillsammans med sin far efterlämnar han en oöverträffad artistisk skatt av vad som i mitt eget liv till stor del uttrycker Sverige.

Här, för ett halvsekel sen, sjöng Sven-Bertil ‘Så Skimmrande Var Aldrig Havet’ på Gröna Lund:

*

Hur som helst, denna vers skrev sej själv:

Bland de som kunde oss hänrycka
med ljuvlig svensk musik å språk
en bland de som kunde uttrycka
en svunnen men ej glömd epok

Liksom sin folkärt berömde far
i sång, film å teater scen
(på fest i restaurant å i bar)
stod Sven-Bertil på egna ben

som sångare, person å charmör
som en efterfrågad ‘estradör’