Längta ej redan efter våren
för då kännes vintern en svår en!
Råkall vind å väder vått
månader tills varmt å torrt
till dess halka ej i slaskspåren!
Bättre veta sin plats innan man förspillt igen tar sats
I stället för att bli vallad
genom ännu en lat dikt
kan drömma om att bli kallad
till insats av större vikt
Men djupt i min ålderdom
som känns lite gement
urmodig min kännedom
så det blev nog försent
Glad förstås att nu veta min plats
innan jag förspillt igen tar sats
Sången ljuder ljuvt vid solnedgången
Ljuvt ljuder sången
fast oftast i vemod
vid solnedgången
men sök ta med jämnmod
Undvik att det förflutna sörja
Halka inte i dagens smörja
Uppspelta hjärtan bultande ‘förföljda’ av en gamling stultande
Att några äpplen knycka:
Först smyga in å sen kuta
i fåvitsk barndoms lycka
höra tomtägaren huta
Lättfotade, svetten svallade
följda av gamling stultade
flydde vi oss löjligt mallade
uppspelta hjärtan bultade
I vår sorgfria egenmakt
förstod ej gamlingens vanmakt
Lättvindigt oss förhäva när bland oerfarenhetens moln vi sväva
Att bli eld å lågor
inför midvinterstormar
älska havets vågor
när som tjuter å gormar:
Lycksalighetens älva
for aldrig ut i storm förstås
Det vi ej upplevt själva
rikligt uttalas om, gunås!
Går väl alltför lättvindigt att oss förhäva
när bland oerfarenhetens moln vi sväva?
I klister med Krister?
Kan det nu vara sant
att Sveriges statsminister
blott en flinande fjant
ska styra i tid bister?
Påstår pessimister:
‘Redan för stora brister!’
medan realister:
‘Nu fast rejält i klister!’
När tarvades en fältherre
valde vi nog en domherre?
+)
Ulf Kristersson (M), Sveriges statsminister
Att glo i dagar mållösa med tomma sinnen håglösa?
Bör vi slösa tid
i dagar mållösa
såsom tidsfördriv
med sinnen håglösa?
Varför rusa runt rastlösa
när vart ögonblick ovärderligt?
Att talang å ork bortslösa
väl av samvetet ohanterligt?
Trots att tiden ju aldrig anpassbar
lever vi som om den vore tänjbar
Ta dej väl i akt innan sagt blir sagt
Ta dej väl i akt
när nått du vill säja
efteråt när sagt
blir försent att väja
Kan bli kymig påföljd
efter sanning ohöljd:
Låt folk endast misstänka
dej för dum å okysst
(gunås, förlåt kantänka!)
Så bättre tiga tyst
än att öppna upp munnen
å enfaldig befunnen
Roll av självupptagen alltmer vedertagen
Är jag ett självupptaget lok
som låter mina vagnar
skingras, frånkopplade på tok
såsom i vinden agnar
Föredrar att allt ansvar rata
“blev trött på å släpa de lata!”
En fåne om fånge i det förflutna
Hur länge måste vi låta
vårt förspillda förflutna plåga?
Så med allt nytt att begråta
blås ut förödmjukelsens låga!
Måste dagens känslor va ihopknutna
med det förtvivlat pinsamma förflutna?