Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Poems in Swedish
Blir bankad försvarslös
av livet helt nedbrottad
från ung bekymmerslös
tills rappt åldrad utblottad
Befinner mej nu utmattad
helt å hållet utan hopp
Kämpar emot orosmättad
på mitt livs branta upplopp
nu på livets slutsträcka
kan det verkligen räcka
Snart slutkörd i livets strid
Trots världens galenskap
sista dar i sinnesfrid
ett mest gynnsamt sällskap
Fast svårt uttrycka kriteriet
uppleves mäktigt mysteriet
En av viss ålders tant
trodde sej parant
mens en förlegad fjant
trodde sej gallant
Kan de varit sant
att hon en gång dansant
att han skälmsk gallant
syns idag inkurant?
Med åldern litet kvar som kan behaga
svårt att hitta någon som kan betaga
Frågar i grepp av nostalgi:
Var finns barndommens bageri?
Får undra till vems förskyllan
att numera en dråse
hittas på var snabbköps hylla
av bröd, men i plastpåse:
Med sorgligt saggig kontur
aroma försvagad
lösaktigt mjölig textur
dess smak så bedagad
Ett högst beklagligt förlopp
utan varken hejd å stopp
Även om vi fängslas
bland känslornas förgrening
borde vi väl ängslas
över hjärtats förstening?
Nog har vi domderat
beträffande andra glömsk
liksom vi dompterat
kanske rent av uppträtt lömsk
Så innan illa planer vi välva
begrunda va vi gör av oss själva
At those pedestrian crossings striped
cantankerous drivers of ‘tanks’
impatiently stopped, while sometimes griped
about walkers’ deficient thanks
Obsequious must be walkers may
it’s in U.S culture, of course
prevailing attitude holding sway:
Need respect only size & force!
Thus most backward to yield
when we are the large-wheeled
+)
‘tanks’ = here: ever larger cars, SUVs et al
Borde vi oss inte härda
tills sinne, ryggrad av stål?
Nej, nått sånt får vi avfärda
vill genast uppnå vårt mål:
att bland reklamens smickrande prål
lyckas finna en greppvänlig tvål
Ord likt ‘livsledsagarinna’
helt följsamma i språklig hambo
har vi tillåtit försvinna
ersatta av ‘partner’ & ‘sambo’
Ord ej längre nått man väger
noga, för mening o sans?
Kanske endast nått man säger
utan tanke på substans?
Inte ger vi språket en chans
att utrycka fägring o glans!
På skärmar oss beskärma
i vintervardag njugg
när vänner upplevs fjärma
möts vi äntligt på glögg
Lekamligen vi svärmar
med hjärtan att värma
när som julen sej närmar
gångna tider härma
Nätets glänsande chimär
pockande men efemär
Sven-Bertil Taube har gått bort vid 87 års ålder.
Tillsammans med sin far efterlämnar han en oöverträffad artistisk skatt av vad som i mitt eget liv till stor del uttrycker Sverige.
Här, för ett halvsekel sen, sjöng Sven-Bertil ‘Så Skimmrande Var Aldrig Havet’ på Gröna Lund:
*
Hur som helst, denna vers skrev sej själv:
Bland de som kunde oss hänrycka
med ljuvlig svensk musik å språk
en bland de som kunde uttrycka
en svunnen men ej glömd epok
Liksom sin folkärt berömde far
i sång, film å teater scen
(på fest i restaurant å i bar)
stod Sven-Bertil på egna ben
som sångare, person å charmör
som en efterfrågad ‘estradör’