Dawn finds me, if at all, a mere pawn

Dawn fades in auspiciously
that’s how Universe turns
Doesn’t flow in capriciously
by how emotions churn

How to know this with certitude?
While I can’t know if am I
mere prisoner to attitude
bestowed when, by whom & why?

Surely I can’t be such big of a deal
that the very sunrise knows how I feel?

The rose was a rose not less so while she froze

Imagine how she froze
in Winter’s bleakness faded
a sole overstayed rose
shivered but far from jaded

All comfort she spurned
no longer warmed or fed
How for Spring she yearned
though by then she’d be dead

While this story tragic
shows that anticipation
might well offer magic
short of participation

While hard to be farsighted
about what’s unrequited

När otidsenlig blir man oansenlig

En av viss ålders tant
trodde sej parant
mens en förlegad fjant
trodde sej gallant

Kan de varit sant
att hon en gång dansant
att han skälmsk gallant
syns idag inkurant?

Med åldern litet kvar som kan behaga
svårt att hitta någon som kan betaga

Vad hände med vårt färska ‘brödraskap’

Frågar i grepp av nostalgi:
Var finns barndommens bageri?

Får undra till vems förskyllan
att numera en dråse
hittas på var snabbköps hylla
av bröd, men i plastpåse:

Med sorgligt saggig kontur
aroma försvagad
lösaktigt mjölig textur
dess smak så bedagad

Ett högst beklagligt förlopp
utan varken hejd å stopp