Inte högljudd
flygande nån kos
på blott knivsudd
av en mikrodos
Men finner i djärvhet
en konstruktiv klarhet
Fastän inte alls berusad
vem vet om inte måntro
blir av lastbarhet omsusad
i förvirrande misstro?
Vingklippta båda
Fann nyligen ett anspråkslöst flyg museum längs vägen i Skåne
Medelst en ‘minnets dammvippa’
till vår ungdom vi förknippa:
Vid vägkanten ett flygplan
förfallet o vingklippt
på en obemärkt grusplan
likt dess pilot i fäfot skript
Ej längre är det vi som betvingar
saknar nu luft under våra vingar
+) vingklippt flygplan = en SAAB Safir på F5 på 60:talet
Partir c’est mourir un peu
Written after just returning from a visit to my country of birth
From a privileged voyage
over distance, in senescence
amidst confounding buoyage
sliding back in to quiescence
Took from fantasy’s cup a sip
now back from yet another trip
Finds no time to ponder the wonders yonder?
‘Lack time’, we lament
but distinctions get lost
when much time misspent
searching for lowest cost
It’s such sad inertia silly
by choosy Ace Consumer
descendant from Ancient Philly
lacking vision & humor
They keep chasing all hell bent
just can’t slow, pause or relent!
+)
Ancient Philly = the area of Philistia. These days a ‘philistine’ is a person who not only ignores all conditions of life which are not her own but also demands that the rest of humankind should fashion its mode of existence after her own
Daglig baguette som arvsrätt
I vad som kan kallas
kanske en arvsrätt
t.o.m åkallas
inom viss folkrätt:
I Frankrike ingen bagatell
att var morgon äta sej mätt
i sed djupt förankrad kulturell
på en nybakad färsk baguette
som varje morgon nationellt
bakas fullkomligt manuellt
Tanklösa attityder ger röst åt tomma plattityder
Med tanklösa attityder
helt oundvikligt följer
tröttsamt tomma plattityder
som all sans överskjöljer
I all hast o hafs
ekar tjat o tjafs
Slouches on couches?
Aren’t we obstinate slouches
when try hide from our deepest fears
on Life’s pillows & couches
where we’re sinking down to our ears?
Are we thoroughly deflated
or effectively effete
or only sadly stalemated
lacking courageous heartbeat?
Why not bravely pursue what’s life-giving
rather than consume mired in misgiving?