Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
När ens hjärta slår armt
eller själen upplevs grund
trots sommarvädret varmt
far ut å cykla en stund!
Har funnit det kan ofta hjälpa
där innan dess rådde missmod
Men pass upp låt ej cykeln stjälpa
vilket kan avskräcka jämnmod
Inte minst om du är en skälm
som dessutom far utan hjälm
Underneath our ‘witticism’
on occasion it seems
lurks unkindly criticism
even lies & grim schemes?
But at least we don’t bore
or proffer purloined pity
to those hapless we gore
while presuming we’re witty
And as we’ve learnt life is unjust
why do we still react nonplussed?!
Här dyrkas profit
i vräkiga kontor
i idogt nit
i förfalskad glamour
Dess tjänare i kostym
uppumpade av fåfänga
i sedan länge kotym
att pengars uppgift förvränga
Med en känga mot
(bak leende tänder)
folk som arbetar
med sina två händer
En högst beklaglig vrångbild
Ett liv av nytta förspilld
Från min maktlöshets bur
kollar hur de ställer till
vilken skamlig otur
att USA ej rådvill:
Dess ständigt bligande
vilt i legato
på alltmer krigande
i gällt vibrato
Så sprides landets ‘fina’ värden
exporteras dess seder ‘ärbara’
så ‘förnämliga’, runt om världen
tills i hemlandet de blev bristvara
Mens krig avleder folkets uppmärksamhet
från våra liv i dess arma hjälplöshet
Ett tanklöst tilltal
ens pinsamma ripost
i månget samtal
kan kännas likt jobspost
I fåvitskhet prekär
bland språkligt armod
kanske rentav vulgär
Hur så blint självgod?
En beklaglig obenägenhet
som minst sagt skapar förlägenhet
Yet again our poor wretch
keeps up her agitating
in her corralling kvetch
like carousel rotating
there’s nothing so minute
that would not require
response as if acute
or even afire
the more our focus gets narrowed
ever more do we feel harrowed
We’re breaking & turning
hours snail bumber to bumber
Tempers flaring, churning
Minds weaker, bodies plumper
Had hoped we might discern
at the very least
but we lack much concern
over being fleeced
while indulging in lives silly
on lonely dead-end roads chilly
I ett samhälle i nedbrytning
varför bry sej om vidsynthet
anfäktas av mänsklig anknytning
om hoppas flykt i trångsynthet?
Fast på egen stig snabb att klandra
kan kännas ensligt utan andra
Vintern var en svår en
gav mej sin kalla skuldra
men till slut kom Våren:
en ljuvt leende huldra
Men alltför snabbt blir hon över
av Sommarns hetta förödd
tills vissnad likväl dess klöver
om jag på en skärm förströdd
Fullkomlig förstås är varenda dag
likt hjärtat som slår å vart andedrag
Tror många bland oss fega
älskar att kunna briljera
mens törs ej ens agera
när inget kvar att riskera?
Nej, kanske inte ens då
så illa kan de ju gå
Skriker o gapar i falsett
Tycks tro att allt runt oss roterar:
folk, flora, fauna, världsalltet
Fast oss själva vi saboterar