Finna ro i gamla vanor

Om när stapplar emot en spegel
glimtas en ‘malbiten’ figur
väl som andra ser mej som regel
om överhuvet, eller hur?

Grunnar sällan på himmelsk lycka
för lönlöst förstås att vädja
Mens jordelivet, får man tycka
har lyckats att tidtals glädja

Kan ej dröja länge nu till fullt stopp
på livets dåraktiga banor
Tills dess ett trött sinne i krasslig kropp
kan finna ro i gamla vanor