With elegant polish Evil to demolish

Some time ago Yana, our neighbor, emailed that “in these mean dark times my energy is momentarily diverted into a self-administrated, complete pedicure. For now I’m bettering the world one shiny toenail at a time.”, which inspired this verse:

In moral grime
election slime
among war crime:
She’s right on time!

In these mean dark days
she keeps hope ablaze
cutting through the haze
our Yana allays

Items unfurled
artistic
Rosy toes curled
yogistic

A pedicure
nail by nail.
No sinecure
much travail!

Got wrongs to abolish
with elegant polish
Yana standing tallish
Evil to demolish!

Strenuous when it comes to being disingenuous

Never mind what is fact

Skimp on the logic
Renege on the contract
Clasp view myopic

Briskly spout poppycock
Ignore blatantly
Engage in double talk
Hurl impatiently

Persist tenaciously
Decide capriciously

+)
-fact = as in ‘factual evidence’ – to be ignored when perceived as standing in our way

Pladask i anemoia

Pladask i anemoia
näsan i geggamoja:

Fast fasligt nedstämt, nåja
kännes vemodstrånad.
Värre så: Anemoia
svart å vitt å lånad.

Varför i mörkret treva
i fantasins smörja
förtäras bland det skeva
sen falska ting sörja?

Varför svamla om de gamla
när dagen vill oss omfamna?

(+)
anemoia = nostalgi (vemodstrånad) över vad som aldrig existerade

Epigram tillspetsat

Så kortfattat som möjligt
men utförligt uttänkt
trovärdigt å oböjligt
helt nyktert fast beskänkt

För det kan ju bli upphetsat
över epigram tillspetsat

+)
-beskänkt = här: emotionell, känslofylld, känslosam
-nykter = här: sansad, förståndig, omdömesgill, klartänkt

Fångar i aningslöshet

Ord försvagas när för många
blir alltför lätt övermodiga
släpper otåligt ut ånga
mens hovsamma när fåordiga

Ändock för upp frimodigt
så länge tålmodigt
men se upp med saktmodigt
numera urmodigt

bland oss fångar i aningslöshet
i jordelivets förgänglighet

 

Words unkempt preempt

Insisting on words distinct meaning

makes us viewed ‘opinionated’
But glossaries too overweening
& leave us intimidated!

Are words merely something we say?
So might as well be snappy
no need for syntax to obey
Let them roam free & happy!

Are words just something we utter
in verbose clutter & din?
Let them frivolously flutter
& cascade freed from chagrin?

Have words gotten just something we say?
Besides who are listening anyway?

Beseech that speech & verse be terse

If it requires boundless words
then is it worth saying
bar for literary nerds
conceitedly braying?

But when needs to be addressed
then let’s articulate
Let it be tersely expressed
avoid pontificate

Dazzle us not with harsh Kliegs at night
but bathe us in morning’s soft sunlight