Pladask i anemoia

Pladask i anemoia
näsan i geggamoja:

Fast fasligt nedstämt, nåja
kännes vemodstrånad.
Värre så: Anemoia
svart å vitt å lånad.

Varför i mörkret treva
i fantasins smörja
förtäras bland det skeva
sen falska ting sörja?

Varför svamla om de gamla
när dagen vill oss omfamna?

(+)
anemoia = nostalgi (vemodstrånad) över vad som aldrig existerade

Epigram tillspetsat

Så kortfattat som möjligt
men utförligt uttänkt
trovärdigt å oböjligt
helt nyktert fast beskänkt

För det kan ju bli upphetsat
över epigram tillspetsat

+)
-beskänkt = här: emotionell, känslofylld, känslosam
-nykter = här: sansad, förståndig, omdömesgill, klartänkt

Fångar i aningslöshet

Ord försvagas när för många
blir alltför lätt övermodiga
släpper otåligt ut ånga
mens hovsamma när fåordiga

Ändock för upp frimodigt
så länge tålmodigt
men se upp med saktmodigt
numera urmodigt

bland oss fångar i aningslöshet
i jordelivets förgänglighet

 

Words unkempt preempt

Insisting on words distinct meaning

makes us viewed ‘opinionated’
But glossaries too overweening
& leave us intimidated!

Are words merely something we say?
So might as well be snappy
no need for syntax to obey
Let them roam free & happy!

Are words just something we utter
in verbose clutter & din?
Let them frivolously flutter
& cascade freed from chagrin?

Have words gotten just something we say?
Besides who are listening anyway?

Beseech that speech & verse be terse

If it requires boundless words
then is it worth saying
bar for literary nerds
conceitedly braying?

But when needs to be addressed
then let’s articulate
Let it be tersely expressed
avoid pontificate

Dazzle us not with harsh Kliegs at night
but bathe us in morning’s soft sunlight

 

May I not crumble bereft!

Trend chasing & smart phone prattle
sound to me like empty rattle

It keeps fading my persistence
feeling drained & depleted
Asking haven’t I gone the distance
or am I just conceited?

May I just be left alone?
Chances of change long blown
feeble, soggy my backbone
Hope, once stout, long since flown

In what small time may still be left
please let me not crumble bereft!

Discourse stuck inchoate

In 2016 Hillary Clinton treated voters like neglected dogs, which even so should somehow be expected to happily wave their tails at her. After all one of her slogans mightily presumed: “It’s her turn!’. Some of these long suffering dogs bit her instead.

While low were voter expectations
So what? Been so for generations

Bleak, tawdry that election
discourse stuck inchoate
while she was the selection
of Israel, Kuwait

Worn people like soggy dogs
tails tween legs, buzzed by fleas
on muddy slippery slogs
shook off Hillary’s bees

Campaign’s debates were largely disingenuous
the candidate’s grip on Reality tenuous