Läget nu akut
Trots hissat varje klut
seglar vi bakut
Torrt ej längre vårt krut
Sliter bland för lite vila
många grunkor att dyrka
Börjar vi kanske förtvivla
hur vi ska orka yrka?
För inte får den lov ta slut
vår snofsiga livsstil, vet hut!
Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Läget nu akut
Trots hissat varje klut
seglar vi bakut
Torrt ej längre vårt krut
Sliter bland för lite vila
många grunkor att dyrka
Börjar vi kanske förtvivla
hur vi ska orka yrka?
För inte får den lov ta slut
vår snofsiga livsstil, vet hut!
From those vapid repartees
please do deliver me!
None of them Life’s apogees
just annoying whoopee
So let’s not suffer such banter:
The ruckus & raves of the ranter
The meddling of the supplanter
trying out-cantillate the cantor
Those jarring voices just lessen & lambast
when I’d rather see quietude be amassed
Since he aged wizen:
curbed his cupidity
not felt much frisson
dialed down turgidity
Instead finds daily adventure
popping the prescription pill
avoiding chewing his denture
Foot still tapping sitting still
All while lucidity
fades with rapidity
Jovisst, res du gärna till Riga
så länge som du kan tiga
om hur Sverige brukade kriga?
Nu säkrast att le å niga!
Medan USA å Ryssland proxy bråkar
med allt fler större å dödligare påkar!
Minnes du när du var så glad
å inte alltid bunden?
Inte steg i (ja, du vet vad)
sånt lort som gjorts av hunden!
Säg, vem är i grunden
fri och vem är bunden?
Kolla först massmedia
rusa sen å fynda
till varje galleria
gäller det att skynda!
Sen lunchas de på pizzeria
luras på en nyare bil
åks färja för det skattefria:
Att va upptagna i cool stil!
Men har vi fastnat i fel fil
med en livsstil tanklöst febril?
Så till slut blev man då
gammal gubbe (tant)
oftare mindre så
hjälte än en fjant
Ej hotad av svärd men fotskav
så kunde farit värre
säj skyfflad ner i en massgrav
av nån fjärrans fältherre!
Då: Död i blå uniform med blanka knappar
Nu: Halvdöd i livet bak skärmens skygglappar
+)
skärm = här: som på mobil, computer etc
Could have had solidarity
rather than indignity
engaged in jocularity
rather than malignity
Our Species is lost in denial
thinking we alone in control
but shows us up as suicidal
when created our own sinkhole
But Humans falling extinct
shall rejuvenate Earth
summed up here in phrase succinct:
Nature shall romp in mirth!
My presence turned sallow
gotten gray & old
Insipid & shallow
shuffling like a troll
Seeking out quietude
and tranquility
scrounging each interlude
for sanguinity
Uneasily did plumb
the depth of my soul:
Found it still callow, numb
though perhaps bit droll?
In my youth I held higher hopes
than retire as one of Life’s dopes
We keep suffering iniquity
by greedy ‘power elite’ blithe
Brutish plight predates antiquity
scythed powerless humans still writhe
Implacably each ‘people’s savior’
shall feel uniquely appointed
But let’s assess our own behavior:
We allow being exploited!
True change doesn’t somehow happen out there
but through risk filled action by ‘us’ here