Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
General George Custer
died raiding, forlorn
Of no help his bluster
at Little Bighorn
Gone gold button luster
many men are dead
Peacock chesty Custer
what was in his head?
The hubristic quagmire:
even when not pierced by lance
the outcome sure & dire
of all empires’ arrogance
Vinden susar i träden
i svanesången
På sköna cykelfärden
knastrar grusgången
Bakom sensommarn smeksam
står hösten å lurar
väntar bortom vit björkstam
med kyliga skurar
Sommarns lek känns redan skenbar
Tid snart nu för höstens allvar
Självdaltandet förvilla
hejdlös vår fåvitskhet
vad vi lyckas förspilla
i ohämmad bryskhet!
I vår förlamande feghet
saknas klarsynthetens fasthet
Stackars planets otur
vår Konsument andtruten
på enveten åktur
bland reklam oavbruten
Låter vi oss inbilla
när som rusar runt rådvilla
att lyckan en lyxvilla
när allenast en synvilla?
Jagar vi det avdragsgilla
i rättfärdigad njugghet?
Beter oss som imbecilla
i omedveten blindhet?
Mens vår ansvarskänsla vilar vindstilla
seglas vi om av de omdömesgilla
Sitter nu som gammal
ensam i köket
sliten min själs fodral
efter livsstöket
I ungdom ointaglig
mens knäna nu svaga
ens mage obehaglig
duktig på att klaga
Har kört i samma spår
var dag in och ut
år efter snarlikt år
tills åren tar slut
Men om jag hade haft mer vett
kunde jag levt på annat sätt?
The Elite’s claims spout spurious
its logic & facts futile
Outcomes to us injurious
their domination brutal
By their jingoistic ways stirred
we ignore injustice rife
while succumbing in lives absurd
filled with suffering & strife
So why do we listen to their speeches
even cheering them on from the bleachers?!
fyller lätt en rymlig lada
ej bara av Kålle å Ada
men många andra pratglada
Mången en övermodig bracka
måste uttrycka sin åsikt
så tyckes sällan sluta snacka
kärt förvissad om sin insikt
De föredrar ettrig verbal stridslystnad
över uttråkad i lyssnande tystnad
Morning dawns intently
on ‘coming to’ human fray
Kind sun rays shine gently
upon yet another day
Way below mournful seagulls
mournful their shrieking earfuls:
Humans scuffle in barbarity
set for yet another drubbing
Shunning of most solidarity
scurrying, our faint hearts flubbing
Lacked libationary restraint
until his dignity drained
Unfazed by concern & complaint
too tightly to habit chained
Used to drain bottles full throttle
when was that kind of fellow
Now fills a hot water bottle
since he turned cold & mellow
So there, we can now credibly debunk
that the bottle per se gets us drunk
Nodding ‘Yes!’ Prettily smiling
signaling how we assuage
Leaning in closely, beguiling
lying in wait to engage
Then! Rushing the podium
forcing forward tilting
engendering odium
with rendition lilting!
Boorishly we’re ‘reporting’
while other voices thwarting
By faked exchange we’re elbowing
to corral own audience
In-vogue phrases we’re echoing
promoting our prominence
Out from what frozen frustration
flows such puerile predation?
+)
‘reporting’ = here: often unsolicited, to boorishly drone on with pointless & self-centered accounts of the minute & mundane
I glimmande sprakande lövseglande höst
slår stilla våra hjärtan i förväntan:
Våren skall sjunga igen med skimrande röst
då vi ska återse gården i gläntan
Tills dess likt svältande vilsna vargar vi yla
skälvande i vinterns obarmhärtiga kyla
+)
Gården i gläntan = vår gård i Västergötlands län ovan sjön Anten