Vårt pladdrande stör Eftertanken
som kan få det svårt att andas
Ett öde delat med Omtanken
som kan likaledes våndas
För de sinnen som sej förflacka
får jag nog be mej att betacka
Våren hägrar högt i förväntan oavsett hur högt går räntan
I senvinter lång o bister
ses nu allt fler cyklister
Förvillade knoppar brister
likväl proto-fascister
Nån slags välfungerande demokrati
liksom hyfsade seder å vanor
nuförtiden föremål för nostalgi
förvisade likt dammiga anor
Våren hägrar högt i vår förväntan
oavsett hur högt den stiger räntan
Ingens uppryckning kan mötas med axelryckning
De fann hans tomma skor
å det stod helt klart:
Vi vet ju vart han for
i en Himla fart!
Saknad, men Kens resa för oss trösterik
som han hade hävdat: Gud är nåderik!
Lättare fördraga än att ständigt klaga?
Känner du dej fördummad?
Av andra tror dej bedragen?
Av Livet själv försummad?
Bara att ta sej i kragen:
Sluta söla
ge upp att klaga
spola gnöla
försök fördraga
För Livet är ju orättvist
oundvikligt så vanligtvist
Sammanbiten jovisst, men med självtilliten trist
Söker verka sammanbiten
fast saknar råg i ryggen
beträffande självtilliten
smyger jag likt en skygg en
Visst inser jag att ej långt kvar
troligen instundande
vare sej när, hur eller var
kännes ovidkommande
Inför Mysteriet känner jag skygghet
men märkligt nog existentiell trygghet
Visst gement att sen länge försent
Trodde mej från ansvar fritagen
i ungdomen saknade vett
som ‘vuxen’ rusade upptagen
sen dess tog åldern ut sin rätt
På pjåkig livsåktur
rentav så gement
vilken jäkla otur
hursomhelst försent
Men liksom med dubbelhaka
går ej att spola tillbaka
Ingen vill väl skippa att fira Filippa?
De va en ung kvinna från Örebro
som ska fira sin födelsdag, tjoho!
Hoppas mindre med heuristik
än med festlighet, romantik
som tinar Stockholms senvinter, månntro?
De va då fanken: Han blev chef för banken!
Ja, det va då själva fanken
fast hade haft i tanken
att vilja bli chef för banken
därför la han till manken
Så sitter nu på sitt kontor
bland helt modernt möblemang
i ståtlig stol å viktigt glor
tacksam ej i Pyongyang
För hellre sköta om penningtvätt
än riskera utsatt för hjärntvätt
Det fortare allting skall gå desto mindre kan vi förstå
Ju snabbare vi rusar
desto mindre vi bemärka
att det är vi som busar
medan alltmer vi förverka
Det fortare allting skall gå
i tech värld som upplevs känslokall
desto mindre kan vi förstå
med utbyte av känsloikon
Hur kan det ej kännas helt förgjort
när Släktet nu blir tillintetgjort?
+)
-känsloikon = emoji
-släktet = här: människosläktet
Även i tjockt snöfall står hon pall
Tänker på Ingela, som sköter vår ensliga, insnöade gård i Sverige:
Att få huttra i ett gammalt hus
väl ingens ide om sus å dus
hur hon kan då sej förströ
i längtan, väntan på tö?
Mens tillvaron syns alltmer abstrus