Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Poems in Swedish
Trots svår i livet vår vånda
jagar vi efter livslängd
borde räcka med en ronda
Oförenlighet befängd?!
Barnsliga hopp vi hysa
förväntningar kan förhärja
för vi blir lätt konfysa
när på livets stig vi härja
Det till trots oss hänrycka
sommarkvällar ljusa
i obegriplig lycka
när dess vindar susa
Blir förtjusande i timtals
rentav berusande tidtals
Var ej för elegant på festen
så passa maner å klädsel
Tro du dej för klyftig för resten
försvåras typiskt din städsel
Gäller att passa in just rätt
så om folk gillar semlor
på liksom Medel-Svensson sätt
tjata inte om kremlor
Å om Kremlin du börja dilla
gå det snabbt dej fasansfullt illa
+)
-städsel = (förr) anställning
Att tro vad som sker är ödesbestämt
så saknar vi förstås ‘fri vilja’
Att tro allt av oss själva blir bestämt
rena idiotin att gilja
Det sagt så går det ju fint att skylla
fiaskon på Ödet eller fylla
Njut av glass
med sked, från bål
visa klass
fri från frivol
Välja plats å tid
låta sej förtjusa
Sträva efter frid
men undvik att krusa
För allt slags svassande
är ju opassande
Uppför backe, efter backe
andas djupt, trampa slitsamt
trötthet flämtar i vår nacke
mer medvind vore hjälpsamt
Bara grina i pina
i ‘gjort oss förtjänt’ svett
Får bara tacksamt flina
helt spontant rätt å slätt
För på cykeln mer avspänd
än bak bilratten fastspänd
SUV bakluckan helt omedgörlig
på fordon likt fästning o skjul
så därför gjordes den självrörlig
öppnar till ‘varuhus på hjul’
Endast knapp behövs tryckas
för att få luckan gapa stort
Likt rovdjurskäft kan tyckas
roffa mindre blev ju förgjort
SUVen girigt slukar
sen forslar hem till härden
allt som vi förbrukar
på så sätt skövlas världen
Snart roterar planeten tom å livlös
mens den sista mänskan i rymdskepp hemlös
I västerlandet bortskämda
tillika så lättskrämda
I vårt umgänge ostämda
förstår oss ej utskämda
I dessa helt befängda tider
ej hejd på hur vi försöker maska
å inte minst på hur vi kvider
när det enda som bör överraska:
är hur vi finner oss alltfort
i det som pågår helt förgjort!
Förväntar vi oss trygghet
på kollapsens knivskarpa kant?
Eller endast av skygghet
struttar vår obekymrade fjant?
Att söka andra klandra
medan själva tappar taget
söka skylla på andra
blir ju i senaste laget
Så återstår väl blott att yla
i en tom värld av känslokyla?
+)
fjant = här: människosläktet
Riskerar sinnets självmord
om vi låter kläcka
alltför många tomma ord!
Borde oss förskräcka:
Skänker ej frid å ro
endast tjatigt tjoho
Folk utan vatten å mat
vimlande vandaler
djupare rasistiskt hat
anses ej skandaler
inte hellre vår miljö
i stundande kollaps
Slå dej ner, låt oss förströ
tid nu för en till snaps
Nej, inte ger vi i barnen fan
men just nu roar vi oss på stan!