Sträcker mina tunna armar
förtvivlad upp mot den tomma skyn
Var finns nån som sej förbarmar
om ens med ett ljumt höjt ögonbryn?
Men tystnaden öronbedövande
hur än vi vädjar uppåtsträvande
Samhälle öppet solidariskt eller enskildes gömställe?
Livet ylar som orkan
mens ringa ro hyser
liksom flödande vulkan
som mullrar och pyser
Blev den ‘enskildes gömställe’
fast vi så behöver varandra!
I solidariskt samhälle
borde vi väl tillsammans vandra?
Tills dess fryser våra hjärtan i avoghet
mens vi ryser i oändlig rymds intighet
Vi tycks ej längre oss befatta med stretig kvast å kratta?
Tror oss överdängare
med vår lövblåsare
Inte blott ordvrängare
men grandiosare
Ingen person som ses fnatta
likt nån löjlig vitsare
med vek kvast å stretig kratta
kan anses som snitsare
likt folk som bak vars maskin vrålande
ger omgivningen ett tilltvålande
Sträva att beskriva helt ärligt, ej endast ungefärligt
En dikt måste fängsla
sträva beskriva ärligt
vår djupaste känsla
ej endast ungefärligt
Fatta modigt tag i ansvar
å stålsätt oförfärad
Undvik gensvar om främst försvar
duger ej bli lättsårad
Endast om våra svepskäl kan stängslas
kan vi slippa ifrån att ängslas
Tycks ringa lystnad efter tystnad
I försoffande rutin
tror oss storfräsare
bakom tjutande maskin
såsom lövblåsare
Helst en traktor att ratta
även på den minsta täppa
eftersom grep å kratta
alltför intrikat att greppa
Kanske rädda att oss förvilla
om jobbar i omgivning stilla?
Förtjusade i timtals, rentav berusade tidtals
Trots svår i livet vår vånda
jagar vi efter livslängd
borde räcka med en ronda
Oförenlighet befängd?!
Barnsliga hopp vi hysa
förväntningar kan förhärja
för vi blir lätt konfysa
när på livets stig vi härja
Det till trots oss hänrycka
sommarkvällar ljusa
i obegriplig lycka
när dess vindar susa
Blir förtjusande i timtals
rentav berusande tidtals
Om fel ting du börjar dilla kan det snabbt gå illa
Var ej för elegant på festen
så passa maner å klädsel
Tro du dej för klyftig för resten
försvåras typiskt din städsel
Gäller att passa in just rätt
så om folk gillar semlor
på liksom Medel-Svensson sätt
tjata inte om kremlor
Å om Kremlin du börja dilla
gå det snabbt dej fasansfullt illa
+)
-städsel = (förr) anställning
Att tro på Fri Vilja är att Rena Idiotin gilja!
Att tro vad som sker är ödesbestämt
så saknar vi förstås ‘fri vilja’
Att tro allt av oss själva blir bestämt
rena idiotin att gilja
Det sagt så går det ju fint att skylla
fiaskon på Ödet eller fylla
Att visa klass, såpass
Njut av glass
med sked, från bål
visa klass
fri från frivol
Välja plats å tid
låta sej förtjusa
Sträva efter frid
men undvik att krusa
För allt slags svassande
är ju opassande
Cyklister in god kondis kan kosta på sej kondis
Uppför backe, efter backe
andas djupt, trampa slitsamt
trötthet flämtar i vår nacke
mer medvind vore hjälpsamt
Bara grina i pina
i ‘gjort oss förtjänt’ svett
Får bara tacksamt flina
helt spontant rätt å slätt
För på cykeln mer avspänd
än bak bilratten fastspänd