Njut av glass
med sked, från bål
visa klass
fri från frivol
Välja plats å tid
låta sej förtjusa
Sträva efter frid
men undvik att krusa
För allt slags svassande
är ju opassande
Cyklister in god kondis kan kosta på sej kondis
Uppför backe, efter backe
andas djupt, trampa slitsamt
trötthet flämtar i vår nacke
mer medvind vore hjälpsamt
Bara grina i pina
i ‘gjort oss förtjänt’ svett
Får bara tacksamt flina
helt spontant rätt å slätt
För på cykeln mer avspänd
än bak bilratten fastspänd
Varuhus på fyra hjul: Knappast konsumism utan strul
SUV bakluckan helt omedgörlig
på fordon likt fästning o skjul
så därför gjordes den självrörlig
öppnar till ‘varuhus på hjul’
Endast knapp behövs tryckas
för att få luckan gapa stort
Likt rovdjurskäft kan tyckas
roffa mindre blev ju förgjort
SUVen girigt slukar
sen forslar hem till härden
allt som vi förbrukar
på så sätt skövlas världen
Snart roterar planeten tom å livlös
mens den sista mänskan i rymdskepp hemlös
Hur vi kvider i dessa befängda tider
I västerlandet bortskämda
tillika så lättskrämda
I vårt umgänge ostämda
förstår oss ej utskämda
I dessa helt befängda tider
ej hejd på hur vi försöker maska
å inte minst på hur vi kvider
när det enda som bör överraska:
är hur vi finner oss alltfort
i det som pågår helt förgjort!
På kollapsens knivskarpa kant struttar vår obekymrade fjant
Förväntar vi oss trygghet
på kollapsens knivskarpa kant?
Eller endast av skygghet
struttar vår obekymrade fjant?
Att söka andra klandra
medan själva tappar taget
söka skylla på andra
blir ju i senaste laget
Så återstår väl blott att yla
i en tom värld av känslokyla?
+)
fjant = här: människosläktet
Tjatigt tjoho skänker varken frid eller ro
Riskerar sinnets självmord
om vi låter kläcka
alltför många tomma ord!
Borde oss förskräcka:
Skänker ej frid å ro
endast tjatigt tjoho
Inför stundande kollaps finner vi tid för en snaps
Folk utan vatten å mat
vimlande vandaler
djupare rasistiskt hat
anses ej skandaler
inte hellre vår miljö
i stundande kollaps
Slå dej ner, låt oss förströ
tid nu för en till snaps
Nej, inte ger vi i barnen fan
men just nu roar vi oss på stan!
Slöar vi i sedentär slentrian?
Jo, va då gärna hemkär
så länge ej försoffade!
Ty om rutin sedentär
av fräscha känslor roffade
Rör vi på oss bara smått
mens fyller upp var kind
när äter ofta å gott
svårt att inte bli trind?
I tålamod tunt
på ett flertal skärmar
kollar mest grunt strunt
där kändisar svärmar
Kliver med möda in i bilen
väl nedsjunkta bakom ratten
kör för sakta i ytterfilen
Vår färd en alltmer tafatt en?
Får undra, jajamän
vart kan det bära hän?
I stillsamhet undviker vi vilsenhet
Så att vi oss ej förvilla
på livets branta, krokiga stig:
Träd försiktigt, lugnt å stilla
så vi kan urskilja slagg från slig
Försök förbli stillsam
bland bullrande berusning
ty när man blir villsam
tynar tillvarons tjusning
För vem vill sej själv försnilla
å egna livet förspilla?
Rakryggad nation sålde sej mjukryggat på auktion
I vind svag, hänger slakt
nu nationens flagg
ej beslutsamt å rakt
men i ömkligt agg
Numera krumryggade
rent av småaktiga
tror vi oss betryggade
när blott dåraktiga
Inte kan vi vänta oss beröm
när gav upp alliansfrihet
när slukades i NATOs malström
valde vi visst ansvarsfrihet
Nation förr oavhängig
kämpande stadigt för världsfred
nu beklämmande klängig
inbillar sej lämnad i fred