I Bråtas stillhet

Det genljuder i trägårns stillhet
i ögonblickets ljuva skörhet

Där ekar var stjälks knäpp i stuns
och från äpplets fall suset
Följd av, vad höres högljudd, duns
i stillheten runt huset

Äpplen när mogna håller ej på å flörta
nej, omgående mot marken de sej störta

+)
Bråta = vår gård upp från sjön Anten

Roandets tjuskraft, en förmer livskraft?

Ej av Livets Stora Frågor
men av Roandets Tjuskraft
står numer vår Liv i Lågor
Tror oss en förmer Livskraft?

“För när man lever flott och väl”
framhärdar vår Konsument
“behövs väl ej en Själ jämväl!”
Vilket inbilskt argument …

från de som tror sej gallopera bäst
fastän aldrig suttit själva till häst

Ut genom dörren först vid tredje försöket?

Grejen som behövs är förlagd
Hitta glasögon en bragd
Butik man söker blev nerlagd
Blivit alltför lätt försagd

Känner sej bortkommen
Med verktyg tafatt
Känns sällan välkommen
Syn, hörsel nedsatt

Förr flög vi ut genom dörren
full fart i moln av blårök
Men numera inte förrän
efter fumliga försök

Oftast beter oss stirriga
å var dag alltmer virriga

Att hålla sej i form

Ingen i ringen slog till bättre då
tyckte en gröngöling grabb som såg på

Ingo: En snitsig urstark en
till sin sista svett droppe
Tills jag såg han i folkparken
hade tänkt skaffa moppe

Så i stället för en moped
skaffade racercykel
för Ingo visste ju besked
utan larv eller hyckel:

Att inte kan man hålla sej i form
i 50 cubik tvåtakts rök å gorm!

+)
-i folkparken = i Göteborg när jag var grabb
-Ingo = Ingemar ‘Ingo’ Johansson, en hemstads grabb, blev några år senare världsmästare i tungvikt boxing. (Själv blev jag en tävlingscyclist, som inte alltid kom in sist)

 

 

Skapar själva vårt lidande?

Från dess början till slut
är livet en strid
Varför vet vi ej hut
mest bråk, sällan frid?

Nja hade Gud en god ide
med vår stackars mänsklighet?
Men det gick ju snabbt helt på sne
för vi saknar hovsamhet

Vi tycks skapa själva vårt lidande
i en malström av gråt å kvidande?

Ord otillräckliga

Hur det kännes att trängta
efter att kunna uttrycka
Hur det kännes att längta
efter att kunna samtycka

Våra ord blir bräckliga
om ej från vårt hjärta
sorgligt otillräckliga
ibland alltför bjärta

Undvik ord som högmodigt skramlar
men stöd de som åtminstone famlar

 

Svart får utvandrade

Han begav sej iväg utomlands

trots sina stugsittar vanor
Bor på Stillahavskusten nånstans
å tjatar om svenska anor

Där han höres klaga å ljuga
att var svart får på släktens gård
med ynklig bil å för trång stuga
blev barndommen hans alltför hård

Nu med stort hus å bil vräkig
är han alltjämt lika mjäkig