Efter natten flyr
vresig, burdus
och morgonen gryr
mens i bakrus:
backade ut från garaget
mens följde med på chatten
bakhjulen for i buskaget
backade över katten
Borde kollat ens backspegel
en djurvänlig trafikregel!
Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Poems in Swedish
Efter natten flyr
vresig, burdus
och morgonen gryr
mens i bakrus:
backade ut från garaget
mens följde med på chatten
bakhjulen for i buskaget
backade över katten
Borde kollat ens backspegel
en djurvänlig trafikregel!
Det genljuder i trägårns stillhet
i ögonblickets ljuva skörhet
Där ekar var stjälks knäpp i stuns
och från äpplets fall suset
Följd av, vad höres högljudd, duns
i stillheten runt huset
Äpplen när mogna håller ej på å flörta
nej, omgående mot marken de sej störta
+)
Bråta = vår gård upp från sjön Anten
Ej av Livets Stora Frågor
men av Roandets Tjuskraft
står numer vår Liv i Lågor
Tror oss en förmer Livskraft?
“För när man lever flott och väl”
framhärdar vår Konsument
“behövs väl ej en Själ jämväl!”
Vilket inbilskt argument …
från de som tror sej gallopera bäst
fastän aldrig suttit själva till häst
Grejen som behövs är förlagd
Hitta glasögon en bragd
Butik man söker blev nerlagd
Blivit alltför lätt försagd
Känner sej bortkommen
Med verktyg tafatt
Känns sällan välkommen
Syn, hörsel nedsatt
Förr flög vi ut genom dörren
full fart i moln av blårök
Men numera inte förrän
efter fumliga försök
Oftast beter oss stirriga
å var dag alltmer virriga
Ingen i ringen slog till bättre då
tyckte en gröngöling grabb som såg på
Ingo: En snitsig urstark en
till sin sista svett droppe
Tills jag såg han i folkparken
hade tänkt skaffa moppe
Så i stället för en moped
skaffade racercykel
för Ingo visste ju besked
utan larv eller hyckel:
Att inte kan man hålla sej i form
i 50 cubik tvåtakts rök å gorm!
+)
-i folkparken = i Göteborg när jag var grabb
-Ingo = Ingemar ‘Ingo’ Johansson, en hemstads grabb, blev några år senare världsmästare i tungvikt boxing. (Själv blev jag en tävlingscyclist, som inte alltid kom in sist)
Från dess början till slut
är livet en strid
Varför vet vi ej hut
mest bråk, sällan frid?
Nja hade Gud en god ide
med vår stackars mänsklighet?
Men det gick ju snabbt helt på sne
för vi saknar hovsamhet
Vi tycks skapa själva vårt lidande
i en malström av gråt å kvidande?
Hur det kännes att trängta
efter att kunna uttrycka
Hur det kännes att längta
efter att kunna samtycka
Våra ord blir bräckliga
om ej från vårt hjärta
sorgligt otillräckliga
ibland alltför bjärta
Undvik ord som högmodigt skramlar
men stöd de som åtminstone famlar
När tankar virrar fram-tillbaka
ens sinne inte kännes här
när både röst å händer skaka
då blev man säkert pensionär
Försent nu att sätta pli
så, så fick de bara bli!
trots sina stugsittar vanor
Bor på Stillahavskusten nånstans
å tjatar om svenska anor
Där han höres klaga å ljuga
att var svart får på släktens gård
med ynklig bil å för trång stuga
blev barndommen hans alltför hård
Nu med stort hus å bil vräkig
är han alltjämt lika mjäkig
När forsande i mittfåra
i skum av humaniora
då flyter lätt ut min vers
i arla morgonstund
syns besparad kontrovers
Men om stöter på grund
sen stjälpt uppå stranden
känner den sej nedslagen
i kropp som i anden
Under resten av dagen
Sitter jag själv på strandkanten å glor
huttrande med vatten i mina skor