Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Poems in Swedish
Pladask i anemoia
näsan i geggamoja:
Fast fasligt nedstämt, nåja
kännes vemodstrånad.
Värre så: Anemoia
svart å vitt å lånad.
Varför i mörkret treva
i fantasins smörja
förtäras bland det skeva
sen falska ting sörja?
Varför svamla om de gamla
när dagen vill oss omfamna?
(+)
anemoia = nostalgi (vemodstrånad) över vad som aldrig existerade
Så kortfattat som möjligt
men utförligt uttänkt
trovärdigt å oböjligt
helt nyktert fast beskänkt
För det kan ju bli upphetsat
över epigram tillspetsat
+)
-beskänkt = här: emotionell, känslofylld, känslosam
-nykter = här: sansad, förståndig, omdömesgill, klartänkt
Ord försvagas när för många
blir alltför lätt övermodiga
släpper otåligt ut ånga
mens hovsamma när fåordiga
Ändock för upp frimodigt
så länge tålmodigt
men se upp med saktmodigt
numera urmodigt
bland oss fångar i aningslöshet
i jordelivets förgänglighet
Bakom ratten i vår körfil
alltför lätt att förtvivlas
inför Livets nästa örfil
nått som ej bör betvivlas
Inte kan det väl passa
för nån gammal stofil
att hålla på å svassa
fast helt ‘mobilsenil’?
Minsann tid att sej skärpa
Hög tid sluta kackla
till sist nått vettigt värpa
Så ta sats, glidtackla!
Bättre välan försöka deltaga
än att bara lipa å beklaga!
Rusa ej på dotcom
färdas varken för sakta
eller alltför bråttom!
Köp måttligt, undvik trakta
Jo, så kan beskrivas ‘lagom’
men syns mest rena larvet
så vi flesta slösar tvärtom
vettigare tiders arv
Om nån ej vill ha för mycket
så kanske hjälpsamt liksom
att vi tar det större stycket
så de kan leva lagom!
Eftersom ju rena godtycket
blir oftast ‘lagom’ för lite
för oss blir ingenting för mycket
tillkännager vi vid vite:
Att ‘överflöd’ löper sitt ärevarv
i detta vårt glänsande tidevarv
Vardagens grymma villkor
blir att på lyckan mest bomma
Å ej något man klargör
med hjälp av modeord tomma
Uttryck villigt känslor
djupt ur ditt hjärta
men avstå från klyssjor
särskilt om bjärta!
Så måste från stort ordflöde avstå
om vi hyser hopp att nånsin förstå
Vart barkar dagens prosa
på kurs så ostadig
på dess talträngda kosa
i pladder istadig?
För dagens mänska förstås
även kortfattad vers
tycks alltför tröttsam gunås
En förvirrande pärs
Jovisst är vers en fossil
surfar hellre vår mobil
När förtvivlan skriker
i grå hopplöshet
när modet oss sviker
i kall enslighet
Att ha nån att hålla i famn
i åldrandets kulna höst
från livets stormar i trygg hamn
en sån outgrundlig tröst
Så kan vi snart vänta oss svar
från den lurande döden?
Kan det nu vara länge kvar
tills den falnat livsglöden?
Men till dess i varje dag
när kan finna tröst, grip tag!
Det att kunna sms:a
så vi får slippa stressa
var minut som i ‘högmässa’
fast verklighetsskilsmässa
Bak ratt i morskt morrande bil
kollar vi vår nya app
helt uppslukad av ens mobil
förförisk high-tech fusklapp
Skärmen blir, likt en tröstnapp
för babyn, sällan tröttsam
Vill du bli påsmord
av arga glåpord?
Påstå då att: “Smörgåsbord
styr tanken till slakthus!”
Då blir du misstänkliggjord
och anses för burdus
Skriv: “De störtar nationer
i krig av rått massmord
tar de kål på miljoner!”
Då tas fram honnörsord
Deras rasande blixtsnabba dementi
utgör väl ytterligare barbari?
+)
de, deras = här: USA