Posted on

Frid i Livets Strid? Förr och Nu

Förr:

Drömde de om sommarns hölass
om sol å värme såpass
när sov på vintrig halmmadrass
å satt på kallt utedass?

mens vargar å stormar yla
friskt under bara baken
i skoningslös vinterkyla
huttrande man halvnaken

Men inte va folk så svaga
att de drömde om att klaga!

Nu:

Numera i dagens hushåll
husgeråd med förmåga
som sanitet, värmekontrol
skänker kroppslig välmåga

Men visst får vi betala
i vårat övermått
för skick å bruk banala
i våra sagoslott

Upplever vi nu frid
bortom allt förstånd
från Livets hets å strid
vid nätets korvstånd?

Medan, oj då, hur vi jagar
stökar, beskyller å klagar!

 

Posted on

Inte längre Mamma Majkens Sverige? Var det nånsin?

Så de gapar å slåss
ovettiga, svettiga
(så inte alls som oss
glättiga å vettiga)

Förstås missbelåtna
under deras arbetstid
Annars självbelåtna
dagens käcka individ

som blev för cool för det andliga
upptagen med att grunkintriga

+)
-Majken = min mor (1915-85), men existerade hennes ‘Ordentliga Sverige’ nånsin?!

Posted on

I diset grått mot våren så smått

I midvinterns kyla
vårt sinne dystert
såsom en varg yla
ensligt å bistert

Stammar av björk
nätt å jämt glimma
i gryning mörk
genomvåt dimma

Bakom diset av regn
likt ett skynke grått
skymtas gården bak hägn
Mens trots allt så smått:

även i vinter svår
så går det ju mot vår!

Posted on

Nyåret 2018: Kan vi ändra kurs?

År Tvåtusenarton
olycksbådande
nu på nyårsmorgon
till beskådande:

Hur vi förbrukar
avundssjuka
Hur vi missbrukar
så grälsjuka

Bland stora brister
samt med själviska hyss
med grymma tvister
som skylles på en ryss

Men måste vi fortsätta
att erbarmligt leva
finna oss i det orätta?
Kanske går att reva

Men pass på! Bommen kan alltför lätt svänga
å varje kursändrande skalle dänga!

Posted on

Livets spång smal och ostadig

På Livets vickiga spång så smal
trängs vi fram till allas förfång
Svårt att se hur vi har annat val
tvingade av bittert nödtvång?

Högt ovan Dödens djupa forsar
kan vi oss bara förfasa
att i ögonblicket vi korsar
alltsammans ska plötsligt rasa

Tills dess i ovisshet våra liv snurrar
vare sej vi beklagar eller hurrar

 

Posted on

Spårat ut

Luggslitet sjabbigt ‘samhälle’
där folk ej längre vet hut
Ett grymt självupptaget ställe
där förnuftet spårat ut

Medan nöjen distraherar
ständigt Pentagon krigar
Lögn med fakta kolliderar
på många världens stigar

En stormakt som bråkar överallt
självgod å inbilsk å känslokallt

Posted on

Den Lede Fi tycks låta bli!

Skriven i 2021

Nej, inga ryssar som kryssar
utanför Mariehamn
mens fartyg för leda ryssar
ankrade i hemlands famn

Så lugn i sommarns ljuva berså
sitter Åke: “En tår till, jasså?”

I sin ljuva Ålands berså
satt Åke: “En tår till, jasså?”

Snarast USA som rotar:
Först med våldsam Kiev kupp
sen dess håller på och hotar
med allt större NATO trupp

+)
fi = fiende
Åke = en sansad släkting på Åland

Posted on

Dagsvers frimodig fast förstås urmodig

Finner vi prosa mer trim
än versstrof med klämkäckt rim?

Bland nätets glitter och twitter
kanske vi helt enkelt inte törs
undra på vad vi försitter
om vi förbiser något på vers?

Bortkastat att sej besvära
med att föreslå dagsvers
till mänskor fint litterära
som läser högre slags vers?

Kanske diktarn själv blev för egenkär
å med dagsvers ställer blott till besvär?

+)
-dagsvers = “En dagsvers är en kommentar till det som nyss har skett, en snabb replik, ett syrligt svar, ett infall rätt och slätt” – Lotta Olsson, vars vers en gång i tiden kunde finnas regelbundet i bl.a. de stora dagliga tidningarna

Posted on

Finna ro i gamla vanor

Om när stapplar emot en spegel
glimtas en ‘malbiten’ figur
väl som andra ser mej som regel
om överhuvet, eller hur?

Grunnar sällan på himmelsk lycka
för lönlöst förstås att vädja
Mens jordelivet, får man tycka
har lyckats att tidtals glädja

Kan ej dröja länge nu till fullt stopp
på livets dåraktiga banor
Tills dess ett trött sinne i krasslig kropp
kan finna ro i gamla vanor