Oss människor bräckliga
olika å spräckliga
en del av oss äckliga
andra helt förskräckliga
Men säj vem är nu perfekt
i en alltför snäv baddräkt?
Går det att uppföra oss redbart om vi flyr in i liv mjukt bredbart?
Ge oss ett rikligt smörliv
för vi tycker om fett
trots åtstramat ens snörliv
halvkvävd i ens korsett
Det mättar ej men blygsamt hänför
håller oss flyktigt på gott humör
Så bred då på tjockt bara
hur än urskillningslöst
Ej sans å tid att spara
när glufsas hämningslöst
Vi misslyckas förstås med att leva redbart
om vi söker endast vad som är mjukt bredbart
Själen finner vila i rofyllda hagar
Nattens rastlösa tankar
obarmhärtigt gnager
mens hjärtat troget bankar
mycket det fördrager
Tankar får vi söka hämma
hur än de oss förvirrar
Sinnet kan låta sej skrämma
hur lätt det sej förirrar!
Mens själen outsinligt behagar
skänker vila i rofyllda hagar
Ångersånger alltför många gånger, skärp mej!
Ut iväg på vida färden
till helt inbillad förtjänst
Fastnade ute i världen
gjorde mej själv en otjänst
Efter mången frestelsers famnar
om än hände i bakfylla
i vilken håla man nu hamnar
måste jag väl mej själv skylla!
En utvandrare struntviktig
kortsiktig å oförsiktig
Från luftslott frångått
Förr bodde jag i ett luftslott
Helt förtvivlat hur gement
om ändå jag hade förstått!
Men som tur blev ej försent:
lyckats undfly nutida skärmar
där luftslottsfantasier svärmar!
Att söka efter långt borta
det som redan finns hemma
får oss att komma till korta
av det bör vi oss skämma
Kritiskt att finna otvetydig ordalydelse
Har vi ingenting att säga
så bäst ej säja ‘det’ här!
Långt bättre bromsa å väja
även när kan tyckas fjär
Visst duger ytlig ordalydelse
när skvalpar lätta ämnens vågor
Men behövs ord av klar betydelse
när stormar livets stora frågor
Att nå endräkt en svåruthärdlig pärs
vare sej i prosa eller på vers
Frid i Livets Strid? Förr och Nu
Förr:
Drömde de om sommarns hölass
om sol å värme såpass
när sov på vintrig halmmadrass
å satt på kallt utedass?
mens vargar å stormar yla
friskt under bara baken
i skoningslös vinterkyla
huttrande man halvnaken
Men inte va folk så svaga
att de drömde om att klaga!
Nu:
Numera i dagens hushåll
husgeråd med förmåga
som sanitet, värmekontrol
skänker kroppslig välmåga
Men visst får vi betala
i vårat övermått
för skick å bruk banala
i våra sagoslott
Upplever vi nu frid
bortom allt förstånd
från Livets hets å strid
vid nätets korvstånd?
Medan, oj då, hur vi jagar
stökar, beskyller å klagar!
Inte längre Mamma Majkens Sverige? Var det nånsin?
Så de gapar å slåss
ovettiga, svettiga
(så inte alls som oss
glättiga å vettiga)
Förstås missbelåtna
under deras arbetstid
Annars självbelåtna
dagens käcka individ
som blev för cool för det andliga
upptagen med att grunkintriga
+)
-Majken = min mor (1915-85), men existerade hennes ‘Ordentliga Sverige’ nånsin?!
I diset grått mot våren så smått
I midvinterns kyla
vårt sinne dystert
såsom en varg yla
ensligt å bistert
Stammar av björk
nätt å jämt glimma
i gryning mörk
genomvåt dimma
Bakom diset av regn
likt ett skynke grått
skymtas gården bak hägn
Mens trots allt så smått:
även i vinter svår
så går det ju mot vår!
Nyåret 2018: Kan vi ändra kurs?
År Tvåtusenarton
olycksbådande
nu på nyårsmorgon
till beskådande:
Hur vi förbrukar
avundssjuka
Hur vi missbrukar
så grälsjuka
Bland stora brister
samt med själviska hyss
med grymma tvister
som skylles på en ryss
Men måste vi fortsätta
att erbarmligt leva
finna oss i det orätta?
Kanske går att reva
Men pass på! Bommen kan alltför lätt svänga
å varje kursändrande skalle dänga!