Livets fyra skeden

1.
Moderns gungande bröst
skänkte spädbarnet tröst

2.
Trodde lockande löften
att livet en munsbit
Rak rygg, svängde på höften
med hopp, i full tillit

3.
Blev medelåldern
livets glansperiod
rena guldåldern
av moget ädelmod?

Samlade mest en massa husgeråd
medan utförde inga hjältedåd

4.
Skriver nu i ålderdom
med alltjämt torftig kännedom
svajar mellan rikedom
å dar i själslig ynkedom

Kanske har jag fått nog
av kiv, tjafs å dalt
besvikelser å knog
Så blev detta allt?!

Nej, inte alls! Åldrandets beteenden
kan skänka varmt bitterljuva leenden!

 

Genom att skriva en vers avvärjs en pärs

Just ovan vågor akvamarin
bör versen segla likt en delfin

I var dags svaga gryning
till början maklig, yrvaken
alltjämt på nattens dyning
men inom kort helt klarvaken

Till början ostadigt
men efter en vers
formar sej istadigt
avvärjs min dags pärs

Både vanesak
och hjärtesak
med eftersmak
ger ljuv mersmak

På stormigt hav vers förutan
förlorar den kursen skutan

Går det att uppföra oss redbart om vi flyr in i liv mjukt bredbart?

Ge oss ett rikligt smörliv
för vi tycker om fett
trots åtstramat ens snörliv
halvkvävd i ens korsett

Det mättar ej men blygsamt hänför
håller oss flyktigt på gott humör

Så bred då på tjockt bara
hur än urskillningslöst
Ej sans å tid att spara
när glufsas hämningslöst

Vi misslyckas förstås med att leva redbart
om vi söker endast vad som är mjukt bredbart

Själen finner vila i rofyllda hagar

Nattens rastlösa tankar
obarmhärtigt gnager
mens hjärtat troget bankar
mycket det fördrager

Tankar får vi söka hämma
hur än de oss förvirrar
Sinnet kan låta sej skrämma
hur lätt det sej förirrar!

Mens själen outsinligt behagar
skänker vila i rofyllda hagar

Från luftslott frångått

Förr bodde jag i ett luftslott
Helt förtvivlat hur gement
om ändå jag hade förstått!
Men som tur blev ej försent:

lyckats undfly nutida skärmar
där luftslottsfantasier svärmar!

Att söka efter långt borta
det som redan finns hemma
får oss att komma till korta
av det bör vi oss skämma

Kritiskt att finna otvetydig ordalydelse

Har vi ingenting att säga
så bäst ej säja ‘det’ här!
Långt bättre bromsa å väja
även när kan tyckas fjär

Visst duger ytlig ordalydelse
när skvalpar lätta ämnens vågor
Men behövs ord av klar betydelse
när stormar livets stora frågor

Att nå endräkt en svåruthärdlig pärs
vare sej i prosa eller på vers