Mobiler å personer otämjda dess passioner!

När sist mysigt ‘kafferepigt’?

För bland upplysta skärmar
umgänget numera knepigt
när vi stundligen fjärmar

Inte blott oss två emellan
I påflugenhet febril
tränger sej på mittemellan
nog din eller min mobil!

Således uppstår en trio
Eller en kvartett febril
med distraherande brio
om båda vi har mobil

Mobiler å personer
otämjda dess passioner!

På en samvetssolkig skrynklig duk

Om som ung vi kan tråna
efter vad som är rätt
då får vi chans att gråna
på ett angenämt sätt

Men om ej fört ett redbart liv
hårdhänt vill då bli dommen
Minnen plågar i tjat å kiv
ändlöst i ålderdommen:

Livsavfärdens bankett blir ynklig
på en samvetssolkig duk skrynklig

Jo, plast utan rast eller ro

Se plast överallt!
Gör oss själva förnär
‘blommar’ tusenfallt
i kvävande misär

Vi misbrukar plast
lata å larviga
bortslängt i all hast
beter oss slarviga

Låter oss ej besvära
uppenbarligen tanklösa
med ursäkter vulgära
Vilka fasoner vårdslösa!

Plast inte bara som i förpackning
likväl i samhällelig förflackning!

+)
plast = (bildlig) oäkta, utan verkligt liv; formbart syntetiskt material av organiska föreningar

Rotlös, låter mej ej förströs

Frejdig, rapp på flera språk
när seglade på månget hav
Förstås en svunnen epok
nu i duschen går jag i kvav

Har ej lyckats slå rot
var än världen utsmyckas
Stadigt söker jag bot
men föga troligt lyckas:

Låtsas att jag ej saknar mitt fosterland
mens längtan tar då å då svårt överhand

 

I hjärtan kalla, prylbegär svalla

Våra hjärtan kalla
skramlar obevekade
Mens prylbegär svalla
överflöd förnekade

Är ej vår grunkfullhet
blott knökad tomhet
vår självgoda klipskhet
dundrande dumhet?

Vi stack klimatet i lågor
genom slarvig girighet
Ställt till fasansfulla plågor
genom tarvlig tanklöshet

Bland jordelivets fåfänglighet
står mången en onödig pryl
liksom vår egen anstötlighet
likt en hästsparkande rekyl

I vår inkrökta trångsynthet
arvet till barnen: Trolöshet!

Världsalltets gåta

Ungdommens fyrverkeri:
när det blixtrade å smällde
välkommen kakofoni
när förtjusade vi drällde

Men blev snart gammalt:
nu ej långt kvar
på Livets anstalt
Fann vi nått svar?

Inget.  Världsalltets gåta
låter sej ej inlåta

 

Söker gömma oss i genant ståhej

Blir väl oftast att småprata
om tidsfördriv å senaste grej?
Av annat blev vi för lata
gömmer oss helst i genant ståhej

Men för upp klimatförsämring
bland livets stora frågor
å hopp om samhällsförändring:
då blåser upp chockvågor!

Fast en del synes bekymrade
andra rentav indignerade

Hur snabbt morgonstund får ‘guld i mund’

Vaknade med torr mun
efter natt sömnlös
Gryningen ljusnar tunn
omgivning formlös

Vred o vände mej till morgonstund
finner det svårt att lägga band
när sovit blott nån enstaka blund
Men nu med mobilen i hand …

… fick morgonstund ‘Guld i Mund’
helt älskvärt i välfärd
tog det endast nån sekund
bort från ofärd, irrfärd:

Tills att nu igen återförenad
Inte längre känner mej förmenad!