I knäppt pellejönseri
irrar vi å kacklar
samhälleligt hönseri
där sunt förstånd vacklar
Fel grunkor vi jaga
mens lättast klandra
å skylla å klaga
på alla andra
Vi har ju en sån djärv självkänsla
befriad från mesig medkänsla …
Förnimmer Förtröstans vindfläkt
Hamnade på dess västkust
av en nation hejdlös
Fylld av oändlig olust
över kultur skamlös
I livets höst
(förstås ‘senvinter’)
tröttnat min röst
mens sinne slinter
Färdigrutit
förbrukat krutet
Färdigskrutit
går snabbt mot slutet
Väskan packad, iförd resdräkt
förnimmer Förtröstans vindfläkt
Av ohämmade förståsigpåare översvämmade
Vållar förståsigpåare
flaggan gul å blåare?
Oss starkare än sjåare
senhöstkvällen gråare?
Efter bristfällig daning
fastslår de vad som bör göras
fast själva saknar aning
vilken brödsida som smöras!
Så duktiga att hyckla å gyckla
så länge de själva slipper cykla!
Att endast påta kring livets gåta
Ler vi kanske i mjugg
för vi tror oss präktiga
fast vet inte ett dugg
snarare vanmäktiga?
Vår dagliga rutin
förblir att endast påta
Surra liksom Guds bin
omkring i Livets Gåta
Törs vi hoppas på klarhet
innan dödens evighet?
Kan äntligen förstå att det finns få ställen kvar att gå
Som ung var flyhänt
i medkänsla valhänt
Med min tid rundhänt
allt syntes väl förspänt
Nu gammal utbränd å utjänt
våndas av det osagda
Mens i nuet minst betjänt
av det obetänksamt sagda
Få ställen att gå
För mycket att greja
Motigt att förstå
För håglös att heja
Jag erbjöds en gång en livsviktig chans
men bortslarvad på livets stig nånstans
Engångsförpackning i kulturell förflackning
Inte för att gyckla
men kvick undanmanöver
när ute å cykla
undvek att rulla över:
en skrynklig gestalt
dess ömma kind
skrapande asfalt
i ryckig vind
papperspåse nött
tyst å blygsam
övergiven, stött
prasslade sej fram
vår kultur befängd
i lättjans ovana
använd, sen bortslängd
nu skräp på vägbana
Man får våndas utan aktning
om man är engångsförpackning
Lämnar åstundan ansvar i skymundan?
Bör då vår heta åstundan
blott oss själva behaga
ställa ansvar i skymundan
och samhället försvaga?
Är att leva inskränkt
fint, beundransvärt
mens om väl eftertänkt
helt beklagansvärt?
Backar vi kanske över katten
mens vi kikar ut över ratten?
Bland sommarns bär
Var sommar folkkär
starkt vårt begär
för mogna körsbär
som färsk dessert
Helst föreslå
en portion reell
av bigarrå
eller av morell!
Var ju blott en trånande chimär
under den långa vinterns misär
Vad att förvänta, vi är ju för flyhänta
Ogörligt att undsätta
mens skogen ett fyrfat
Återstår att stålsätta
vänta tills blir askfat
Blir rådande sommarns hetta
nu det nya normala?
Helt hopplöst bringa till rätta
med valtal å åtala
I sken klimatförändring
av oss människor flyhänta
Ofattbar livsförsämring
vad annat blir att förvänta?
När vi nu står ansikte med Det Fatala
varför slösar vi bort tid på det banala?
Låt oss ej beskärma, låt solnedgången värma
Bland sorglig samhällsförflackning
avpassas perspektiv ansade
Nyhetsprogrammens förpackning
utger sej sanna å sansade
Kränkt av reklamsvärm
att sitta å titta
genom en bildskärm
är väl att försitta:
Sommarkvällens ljus allaredan
kan ses skärmlöst sen länge sedan
Våra hjärtan, sinnen fylles
(‘pling’ av elektronik förutan)
när solnedgången förgylles
Skimrande i bris seglar skutan:
I sån rofylld stund vem kan ha bråttom
flänga efter vad som ligger bortom?