Höstens sista bleka blad
skälver i enslig parad
Sista bladet på grenen
till den flydda sommarn lojal
eller endast en sen en?
Nej, ett oförvitligt livsval:
Sist att tappa greppet!
Sist att lämna skeppet!
Borde vi ej alla streta som Greta å som Svante den briljante?
Att söka leva självkritisk
hellre än som ‘idiot’
som håller sej opolitisk
beträffande miljöhot
Att vi bör ej bränna fossilt alls
redan av Arrhenius förutspått
men vi dansar förnekelsens vals
drumliga, tondöva i miljöbrott
när nu i mänsklighetens kvällning
krävs genomgripande omställning!
+)
-Svante Arrhenius = svensk kemist-fysiker som i 1896 publicerade en vetenskaplig klimatmodel som visar inflytandet av CO2 på atmosfären
-‘idiot’ = här: från grekiska ‘egen’; syftar på någon som inte tar ansvar i samhället
Vår tidsanda borde nödlanda
I den andfådda tidsandan
beundras all affärsverksamhet
Får nu huttra på verandan:
Folkhemmets förra omtänksamhet
Gammaldags sunt förnuft
likaledes besinning
viftas bort nu som luft
löjlig gammal uppfinning!
För vem har råd slösa bort sin tid
med att söka efter sinnesfrid?
Går det nöd på bioetanol?
Rimmad reflektion på nedan artikel om hur gammalt bröd kan bli bioetanol:
I kultur rätt å slätt
jäktad, lösaktig
blir de ej alltför lätt
att va slösaktig?
Slängde brödskiva?
Dåliga vanor
lätta att bedriva
har djupa anor
Varför samla upp bröd
så på bioetanol
det ska gå ingen nöd?
Verkar bakvänt bildningsmål?
Om tillåts inget avhopp
låt ingen skiva undkomma
ifrån energins kretslopp
väl enkelt att åstadkomma?
Om bröd: Köp inte för mycket
släng ej, ät upp hela stycket!
+)
https://www.hbl.fi/artikel/nordisk-cirkular-ekonomi-finska-brodsmulor-blir-bioetanol-i-sverige/
Ordar gammal gubbe
Inte endast tjurskallig
men med uttryck föringande
ordar gubben flintskallig
tror sina ord bevingande
Om ‘livets stora frågor’
kultur, politik o klimat
står han löjligt i lågor
medan pallar sällan kallprat
Gunås, i polemik
bland lösa fakta
och när svag akustik
bör man sej akta
Så borde han ej lärt sej vett
att inte gaffla vitt å brett?
Trött på allt struntprat?
Undvik rabblandets
rusande hjord!
Likväl babblandets
massmord på ord!
Över åsiktskillnads avgrund
skallar oinformerat ordsvall
Mistänksamhets torra grogrund
emot förståelses frön står pall
Så förblir gröda osatt
mens struntprat repas besatt
Så en hel del blev fumligt fel
Efter beslut rafsigt
blev jobbet gjort hafsigt
Så en hel del
gick avigt
blev fumligt fel
skoskavigt
Vi stirrar sen yrvakna:
dess bevekelsegrund
visade sej ju sakna
helt verklighetsbakgrund!
När fantasin blir drivkraft
saknas lätt vett å dragkraft
Om nöden, döden ǻ besvären i stormaktssfären
Till väckelsens förskräckelse
Av artonhundratals Väckelse
blev mången alkoholfri
men till Väckelsens förskräckelse:
Socialdemokrati
Så inte bara oandlighet
men uppror mot Guds tillsatta
Fint guldgalonerad överhet
av folkstyrelse avsatta:
Varje ringa bröst
fick till slut en röst
+)
alkoholfri = “En våg av haugiansk väckelse hade med nådens lut kokat syndasmutsen ur hans livklädnad och räddat honom från brännvinets demon och upprorets ande.” -www.synonymer.se
Diskurser otåliga när disträ av det pråliga
Hoppas han vet att dikta
att skriva kort å fräscht
Annars ska läsarn svikta
å tycka för trögläst
Begränsat mänskans synfält
så håll ämnet lättsmält
Använd en lättvikt ångvält
i moget sädesfält
I tidens diskurser otåliga
blir vi lätt disträ av det pråliga
Med honnör i stram givakt
trodde på ‘Fosterlandsmörja’
ivägsänd sen i marschtakt
så att de hemma fick sörja
Lydigt ‘försvara’ de mäktiga
vid Lützen, Narva å Riga
följde order andäktiga
från gård å hem ut å kriga
I ungdomligt överdåd
ute i främmande krigen
en del dog i ‘hjältedåd’
fast helst hemma ålderstigen
Sen dess gudskelov en frist
två århundranden till sist
+)
Skamligt ‘fosterlandsgödsel’, som bl.a här av J.L. Runebergs ‘Fänrik Ståls Sägner’
“Härlig är döden, när modigt i främsta ledet du dignar,
dignar i kamp för ditt land, dör för din stad och ditt hem.
Därför med eldhåg upp att värna fädernejorden!
Ila att offra med fröjd livet för kommande släkt!
Fram, I ynglingar, fram i täta oryggliga leder!
Aldrig en känsla av skräck, aldrig en tanke på flykt.
Skam och nesa drabbar en här, då i fylkingespetsen
fram om de unge man ser gubben förblöda och dö.
Detta höves ju främst en yngling, medan han ännu
älskligt i lockarne bär vårliga blommornas krans.
Fager för kvinnor, ståtlig för män må han synas i livet;
skön är han ännu som död, fallen i slaktningens mitt!”