Ute på sjön Anten, vågorna bryter

Under ett rejält oväder i Västra Götaland oroade jag mej att vǻrt lilla hus kunde ha blåst ut på sjön

Regn vräker, vinden tjuter
fyller djupa moras
mens höstälskare njuter
bland omskakande ras

Ute på sjön Anten
vågorna bryter
Där flyter vid kanten
när kuling ryter:

Ett hus rött
på drift
gammalt sprött
på vift

På gungande vraket
nån med sjövana
högst uppe på taket
viftar med fana:

“Om ni inte hjälper”
ord av kuling bevingade
“Fort, vi kanske stjälper!”
en vädjan betvingande

 

Slinter i livets vinter

Allt värre tänder
ens ögon grumliga
huttrande händer
vars fingrar fumliga

Sinnet oböjligt
i stelnade seder:
Babblar på, löjligt
om ansvar å heder

På en utsliten planet
som kollapsar torr å het

Kvist vig i vinden men trist förmenad att bli förgrenad

Frisk kvist klar i färg
i lekfullhet
stolt å stark i märg
i livfullhet

Växte på linden
en spänstig kvist
käck, vig i vinden
men utfall trist

Med förtröstan i bröst
såg den fram emot, naiv
långt in i ålderns höst
få ett skönt förgrenat liv

Men orättvisa trägen
i alltför tidigt dags
fann sej kvisten i vägen
av en glupsk trädgårdssax

Klipptes av, kastad på hög
påstods att den inte dög

 

Tror nog hybris snarare än vis

Kusligt hur snabbt minnet minskas
Steget rangligt i yrsel
Tankar i sinnet försinkas
med otillräcklig styrsel

Krämpor uttrycker sin trilska
Mens utblick alltmer diffus
Lynnet i vanmäktig ilska
ångar i ångerns bakrus

Eller vem vet, efter år av konflikt,
öppnas nu dörren på glänt till insikt?

Luttrad eller tvingas huttra i livets storm?

Om låttit livets storm oss luttra
hade vi en jädra bonntur
Fick annars stå bak knut å huttra
utan perspektiv å bravur

När Livet bjuder upp till dans
får vi kanske blott en enda chans
att växa i sanning å sans
inte vilse likt idrottens svans

Synes ett enkelt val
mellan fattning å kval?

Bortom kortsiktigt får bli oviktigt

Medan alltmer skuldsatta
i livets hinderlopp
jagar vi som besatta
vettskrämda av köpstopp

Inte är vårt samhälle
(fast påstås framskridet)
längre ett smultronställe
men skonlöst snedvridet?

Så oundvikligt ta tillflykt i kortsiktigt
vad som händer på sikt får väl bli oviktigt

Pratas det mer rivigt än rätt?

Det kännes skumt, förbigående
när de pratar ‘rivigt å rätt’
så jag lyssnar oförstående:
Har kändisarna lite vett?

Ordflöden tycks överskugga
och med modeord dölja
påståenden oftast njugga:
Pratar de kanske smörja?

Å vilka dumheter
som anses nyheter!

edited 10/14/21 1040

Inget har doftat så tryggt som Mormors kofta

Vad jag då än ämnade
hur eller någonstans
så beklagligt lämnade
för dårskap utomlands

Inget tycks dofta
av varm trygghet
som mormors kofta
i all skygghet

Ingen vind har susat
som i min barndoms skogar
ingen dans har tjusat
som på ungdomens logar

Om jag kanske får leva ännu en gång
ska jag lyssna bättre till hemlandets sång