Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Poems in Swedish
Vad andra kallar ‘konstig’
kallar kon ‘vardaglig’
Sin branta, smala kostig
känns, vem vet, behaglig?
När åsikter går isär
uppstår det, av å till, besvär
Lätt att göra nån förnär
så det gnager, kanske förtär
Ibland trots över blott en chimär
för det med sej långvarig misär
Länge sen sjöng med i refräng
i senaste trudelutt
eller över nån ny mojäng
tog ett rejält glädjeskutt
Tar nu helst en tupplur
Frestas inte av reklam
eller kändiskultur
släppt fri från deras björnkram
Fast sneglar nån gång på en nätt figur
Blir man nånsin uttråkad av skulptur?
Levt tills snurrig gubbstrutt
irrar förvirrad, slutkörd
varje ljud för högljutt
trots att ha blivit lomhörd
Mens makan en elegant äldre tant
som vet sej va helt oumbärlig
och när håller sej på sin egen kant
blir hon inte alltför besvärlig
Men om ej för omsorg av hustrun
hade han gått vilse i farstun
Mens Naturens fågelkvitter
avtar, beskärmar jag mej
från rastlöst oljud på Twitter
i dess snärjiga ståhej
Varför söker vi besitta
det som oss ofta fjärmar?
Låter vi oss ej försitta
av vad som bortom skärmar?
Hur kan vi gitta
att föredra fnitter
när själar vittra?
Lätt känna sej bitter
Varför sej huka på nätet avskuren
från fågelkvitter i stilla Naturen?
Hur vi i dagens kultur fladdrar å pladdrar! Konsten att lyssna vissnar! Åsikter utropas som fakta! Modeord dyrkas! (Inte nått, tack å lov, som mina mor-å farföräldrar kunde beskyllas för).
Ord tramsiga, stöddiga
mer vidlyftiga än njugga
lämnar intryck suddiga
all mening de överskugga
Ord elaka, vassa
sagda i ilska
motiv kanske krassa
i synsätt trilska
Trackad av fnas fras bräddfull
blir artigt samtal liggande
utmattad, fallen omkull
i rännsten om nåd tiggande
Förståelse står ej pall
för obehärskat ordsvall!
vare sej i verse eller prosa
Misstänksamma dess avsikter
särskilt när fakta styrt sin kosa
En enveten inbilsk ‘insikt’
om ‘Livets Stora Frågor’
vållar ofta gagnlös konflikt
sätter hjärtor i lågor
Trots att endast i falsk stolthet
kan vi förfäkta med visshet
På en trim velociped
i trampande repetitiv
nås sinneslugn med besked
ljuvlig framfärd meditativ
Vårt hjärta bultar påtagligt
regn i ansiktet behagligt
I trygg balans på hjul
mellan kropp å själ
besparad slitsamt strul
bortom vårt vägskäl
Att kunna rulla bilfri
i väl anpassad takt
att stilla glida förbi
i anslående trakt
På tvåhjulig uppfinning
i anspråkslös besinning
Han är ju en sån pratkvarn
men va kan man nu förvänta
stackarn en vekling vegan
de är alla så valhänta
Rostig hans replik
uttryckt i ordknapp vers
urmodig relik
tappad bland krass kommers
Folk hör hellre en trudelutt reklamsnutt
än att få lyssna till en grumlig gubbstrutt
Att leva är att lida
se upp med hjärtats förstening
sluta upp med att kvida
ge ditt liv osjälviskt mening!
Stå upp mot orättvist elände
Att liknöjt klaga å klandra
är väl att vara dess själsfrände?
Bäst på en verksam stig vandra
Under den tid som vi vågar strida
kommer våra hjärtan öppnas vida
På en nystärkt linneduk
övermoget blåbär
blev jättefläck silkesmjuk
svamlig, blödig, prekär
Som en ‘förlåt mej’ dikt
erbjudes här i bikt
Ord som söker rimma
tills det började skymma
bland imma å dimma
tyckes förnuftet rymma
Oreda bland all ordreda
Ordriktig men ringa vikt
Ordljud som oljud utleda
Stelbent vers som i ordgikt
Dikt överkänslig
lätt otålig
ömhudad, spenslig
spröd, ömtålig?
Tid att överväga, tag noga i akt:
Skriv ingen vers så har man ingenting sagt!