Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Poems in Swedish
På en trim velociped
i trampande repetitiv
nås sinneslugn med besked
ljuvlig framfärd meditativ
Vårt hjärta bultar påtagligt
regn i ansiktet behagligt
I trygg balans på hjul
mellan kropp å själ
besparad slitsamt strul
bortom vårt vägskäl
Att kunna rulla bilfri
i väl anpassad takt
att stilla glida förbi
i anslående trakt
På tvåhjulig uppfinning
i anspråkslös besinning
Han är ju en sån pratkvarn
men va kan man nu förvänta
stackarn en vekling vegan
de är alla så valhänta
Rostig hans replik
uttryckt i ordknapp vers
urmodig relik
tappad bland krass kommers
Folk hör hellre en trudelutt reklamsnutt
än att få lyssna till en grumlig gubbstrutt
Att leva är att lida
se upp med hjärtats förstening
sluta upp med att kvida
ge ditt liv osjälviskt mening!
Stå upp mot orättvist elände
Att liknöjt klaga å klandra
är väl att vara dess själsfrände?
Bäst på en verksam stig vandra
Under den tid som vi vågar strida
kommer våra hjärtan öppnas vida
På en nystärkt linneduk
övermoget blåbär
blev jättefläck silkesmjuk
svamlig, blödig, prekär
Som en ‘förlåt mej’ dikt
erbjudes här i bikt
Ord som söker rimma
tills det började skymma
bland imma å dimma
tyckes förnuftet rymma
Oreda bland all ordreda
Ordriktig men ringa vikt
Ordljud som oljud utleda
Stelbent vers som i ordgikt
Dikt överkänslig
lätt otålig
ömhudad, spenslig
spröd, ömtålig?
Tid att överväga, tag noga i akt:
Skriv ingen vers så har man ingenting sagt!
För att inte ljuga
en liten stuga
med mildare fruga
hade fått duga
Men bor nu i nybörjarslott
iden va förstås hans frus
för får hon ej ett rågat mått
blir hon då å då burdus
Han vandrar saktmodig på livets ängar
mens hon bortvillad bland grunkor å pengar
Har vi glömt när var blott bagatell
att i allt slags väder cykla?
På ljuva ungdommens karusell
hur sorgfritt vi kunde gyckla!
Tycks nu backarna för branta
eller ylar bistert motvinden?
Men sluta då upp å fjanta
om ben svaga, kyla på kinden!
Lev tacksamt på minnen nu när gamla & arma
låt sommarns varma dar över oss sej förbarma!
Stadsbor tjusas i svallande svada
över nymålad gammaldags lada
Dess väggar djupt rödfärgsglada
i ljumma vårsolens sken
som den gång Kålle å Ada
dansade på unga ben
Tiden då kälk borgligheten svartmålad
medan på solidaritet ej snålad
+)
rödfärg = också ‘röda’: gedigna sossar den tidens Kålle å Ada
Slår ömkligt blåbärshjärta
förtunnas tinningar gråa
blinkar modlöst i smärta
med ögon vattnigt ljusblåa
Efter levt blott som åskådare
nu som gammal har han förstått
när ingrep som riskavrådare
drog han i livet en nitlott
Så efter ansats
vindstilla svag
blev hans livs seglats
bara bakslag
Med sitt koppel på
stretar hunden emot
Matte får fullt sjå
men trots allt finnes bot:
Släpp hunden lös obunden
att nosa, jaga i ett kör
överlycklig i stunden
Se tungan hänga utanför!
Begär vi mänskor jämväl
fastkopplad säkerhet
men på samma gång likväl
en lössläppt sorglöshet?
Oförenligt förstås
men kan kringgås, gunås!
+)
oförenligt = i dagens käcka samhälle får ej logisk oförenlighet stå i vägen för vad man vill göra
Medan mitt ordval vadmal
syns nutidens språk syntetiskt
jag finner det som gammal
papegojaktigt patetiskt
Folk uttrycker sej på sätt tillgjorda
tror sej av ‘sista skriket’ frigjorda
Bland alla dessa skärmar
till vilka folk nu livegna
vi gamla oss beskärmar
medan lider milt förtegna
Om oss gamlingar vill få på svar på tal
måste vi nog förkonstla egna ordval