Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Poems in Swedish
Av egna manér urbota
av mej själv förödmjukad
Lönlöst nu att söka knota
sen all goodwill förbrukad
Har misförstått, missbrukat
på vissa vis i åratal
vad än livet framdukat
Drar mej nu fram i samvetskval
men att undvika blicka tillbaka förveten
ej ett sätt att svälja förtreten
Varför leva annorlunda
det går ju fint att blunda
snabbt sticka ut på köprunda
få trivas någorlunda?
Kollaps av klimat?
Utrikespolitik?
Kärnvapentraktat?
Poetik, polemik?
Nej, inget som vill vi höra
har inte med oss att göra!
Inspirerad av ett videoklipp av en väsnande tröska som skördar bredvid en närliggande hästhage i Skåne:
Mens för tröskan åliggandet anlagt
hästen lever själva livets andakt
Hästkulturens ordlösa stillhet
omedvetet invaderad
av skördetröskans morska sturkshet
frid, sinnesro ignorerad
Livets mysterium kanske av hästen skönjs
mens dugliga tröskan en andlig pellejöns?
+)
https://www.instagram.com/stories/highlights/17885690036100201/
vare sej nån lyssnar
öses ned bottenlöst schakt
kanske aldrig tystnar?
Undermåliga ord smids
av rastlöshetens lakejer
sen alltför lättvindigt sprids
som något man bara säger
Med inlägg tanklösa
av de som sej förhäver
i uttryck vårdslösa
förståelse de kväver
Flacka ord flänger på ständig jakt
saligt snack som sällan visar takt
med dess stolliga strid
bland bekymmer, tjat å kiv
mest saknat sinnesfrid
Kunde jag ha levt annorlunda
om hade lyckats vara okuvlig?
Ja, vem vet, kanske någorlunda
men ljuvlig dröm eller mardröm gruvlig?
Hittills har jag försummat bravader
gömd bakom tirader av versrader
Det blir numera allt färre
även bland optimister
som tror det kan ej bli ‘värre’
(mens ‘jovisst!’ spår fascister)
Medelst bredsidor av nya påhopp
i grym teologi, klipsk teknologi
fortgår urtida, urbota förlopp
i oberört systematiskt barbari
Så ens fallenhet att förvånas
kommer väl snart att helt utplånas?
Inte kunde nån av oss ha trott
då vi lekte samman som små
att livet skulle bli så tungrott
att så illa det kunde gå:
Klimathot, på krigsfot mens i farsot
på ett alltmer snabbt utslitet jordklot
Folkets seder förskräckliga
ursäkter ohövliga
Vett å mod otillräckliga
bedrifter bedrövliga
Men visst borde vi väl undra
varför ej värre själskval
över alla krig som dundra
med folkmordshöga dödstal?
Kuras det i sköra glashus
med hopp att själva bli frälst
vid återkomsten av Jesus?
Tills dess roar jag mej helst:
Kanske folkets enda sammanhållning
består av oändlig underhållning?
‘Ordfast’ å ‘ordhållig’
är gedigna gamla ord
från en tid stryktålig
Medan nya låneord:
Otåliga
Piffigt pråliga
Ihåliga
Undermåliga
Oaktat om gamla orden uthålliga
betraktas de troligen nu som stolliga
Såg sej själv överdådig
trodde sej rättrådig
fastän endast villrådig
allenast självrådig
Föll på nunan i snabbt sus
munnen på vid gavel
i mark full med sand å grus
kraftuttryck av svavel
Levde i sus å dus
i stöddigt självvalt rus