Lämnas läsaren apatisk av vad som är epigrammatiskt?

Varför söka publicera
vad som folk ej längre will höra
att Quatrain Vers basunera
när Twittrande skärmar hänföra?

Numera anses rimmad vers
otillräckligt extatisk
att läsa den tycks tröttsam pärs
alltför fastlåst schematisk!

Och att begränsa sej Epigrammatiskt
synes i Ordsvallets Tid väl dramatiskt!

+)
quatrain = fyrradig strof, som här med rim 1-3 och 2-4

Ett levandslopp som pladask flopp

‘Farväl, farväl du grymma värld
de blev en snöplig irrfärd!’
sa krigaren med gummisvärd
vars levnad inte nämnvärd

Fast inte så pjåkigt
i mjuk livsbejakelse
långt ifrån långtråkigt
när det bjuds gräddbakelse

Då lindras tillfälligt hans levnadslopp
som nu vid dess slut tycks ett pladask flopp

… mens den dugliga skördetröskan väl en andlig pellejöns

Inspirerad av ett videoklipp av en väsnande tröska som skördar bredvid en närliggande hästhage i Skåne:

Mens för tröskan åliggandet anlagt
hästen lever själva livets andakt

Hästkulturens ordlösa stillhet
omedvetet invaderad
av skördetröskans morska sturkshet
frid, sinnesro ignorerad

Livets mysterium kanske av hästen skönjs
mens dugliga tröskan en andlig pellejöns?

+)
https://www.instagram.com/stories/highlights/17885690036100201/

Ord, anser rastlöshetens lakejer, är ju bara nått man säger

Morska ord av prackad prakt

vare sej nån lyssnar
öses ned bottenlöst schakt
kanske aldrig tystnar?

Undermåliga ord smids
av rastlöshetens lakejer
sen alltför lättvindigt sprids
som något man bara säger

Med inlägg tanklösa
av de som sej förhäver
i uttryck vårdslösa
förståelse de kväver

Flacka ord flänger på ständig jakt
saligt snack som sällan visar takt