Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Poems in Swedish
Trångmål borde ej avfärdas
kritiskt i stället att ingripa
Om inte rejält åtgärdas
finner vi oss i värre knipa
Helst hoppas vi på skenutväg bekväm
enad om efter ett trevligt samkväm
I handlingsförlamad högfärd
tas nån lättviktig åtgärd
en vi ska prisa som lovvärd
men visa sej en irrfärd
Var ‘låtsasåtgärd’ ska framstå klen
i framtidens omutliga sken
Skriven vid 79 års ålder:
Vållade sin stackars mor en tung sorg
efter att ha växt upp i Göteborg
när skrålade ‘Hallelujla!’
å for dumt nog till USA
Rastlös genom egen pinsam försorg
Fordras tålamod att sej åla
genom rättfärdigheten nålsöga
styrka att ge upp det frivola
se mänskolivet i dess vitöga
Om tveklösheten tar slut
vårt mod veligt veknar
då glider det snabbt bakut
mens förväntan bleknar
Gömmer oss, så länge de nu kan gå,
från det som vi helst inte vill förstå
Fastlåst nu i rutin strulig
där går trögt var fundering
i vinglig framkomst trehjulig
tills när som helst punktering
Fast hjärtat har försvarlöst veknat
tills det nästan upphör att slå
har ej sommarminnen förbleknat
all dess distinkthet fått bestå
Skimrar nu minnen okuvliga
från svunna sommardar ljuvliga
Åter en dyngsur dag i dystopi
för de många som lider slitsamt
medans en utmärkt dag i utopi
för oss som livet handlar skonsamt
Om vi har det väl förspänt
mänskligt att söka förklara
med att’verkligen förtjänt’
Svårt nog förstås att försvara …
… så vi får oss noggrant akta
att inte luras av fakta!
otillräckligt förtegen
missar ibland på dansstegen
fast med annat en seg en
Förorsakat månget misshag
med sina löjliga misstag
Tragglig å knagglig hans livsstig
med påhitt beklämmande
I meningsutbyte munvig
om orätt fördömande
Liksom klentrogen av samhällsstegen
saknar han nu tro på Himlastegen
Blev gamla tiders folkvett
så väl använt att det tog slut?
Med nya käcka synsätt
vet vi kanske ej längre hut?
Passar ej att bry sej om
(i uppumpad självsyn)
stort sett annat än dotcom
i trist brist på hänsyn?
Kanske är mitt eget synsätt bristfälligt
mitt gamla skick å tal grinigt å gnälligt?
Givetvis, javisst
hur trist vår rastlöshet
när allt så ovisst
i Covid instängdhet!
Saknar vi all insikt?
Har flackat vår förtröstan?
Bräcklig vår tillförsikt?
Sjunker vi i misströstan?
Mens av vårt släktes storstiliga inbilskhet
berörs ej världsalltets eviga enslighet …
Vad som en gång fullgjort
kan väl kanske förstumma
mens syns likväl förgjort
vad vi lyckats försumma?
Avstå från pinsam återblick
på allt det som försiggick!
Lev till fullo vart ögonblick
utan irrig sidoblick
Se varken framåt å tillbaka
två företeelser omaka!
Vad skönt att okränkbarhet
är numera helt umbärlig
å det där med måttlighet
en brant stig alltför besvärlig!
Vad än vi envetnas om får hända
hejdas inte av domarns pipa
så ingen fara vi står felvända
för ingen får lov att ingripa
För i nutida samröre
bör ej finnas rättesnöre!