Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Poems in Swedish
Det tycks nu gängse maner att, utan medgivande, otyglat köra sin mobil i andras ansikten?
Som en skärmlös, harmlös stofil
ber jag: kör ej din mobil
likt en utryckande brandbil
i otålighet febril …
… ständigt, snabbt i mitt nylle
Du som lever på din mobil
försök låtsas helylle
i samvarofattig exil!
Gunås, klara muntliga ord
galopperar ej i din hjord
Vår kropp försvagas
kanske snart ofärdig
sinnet förjagas
uppfattning senfärdig
Livets helt olösliga gåta
skänker blott en dag i sänder
för att skratta, gråta å påta
finna oss i det som händer
Om vi tror vi har nått under kontroll
då blåser vi upp vår helt ringa roll
Måste den ej vara galen
som tror på en barmhärtig Gudom
i den grymma Jämmerdalen
fylld med hätskhet, förtryck å träldom?
Om till trots egna livet nådigt
ler mot oss själva välvilligt
finner vi det bara rättrådigt
att Gud stöder oss tjänstvilligt?
Jovisst, javisst
hur helt suveränt
Säkert rättvist
rentav välförtjänt!
De andra får bara sej själva skylla
liksom efter en ordentlig bakfylla?
Biden blott den senaste darriga
(likt de flera förut en ‘knäpp en’)
bland presidenter hätskt halsstarriga
med fingret alltför nära Knappen
Till stackars omvärldens ofärd
svänger han sitt ‘största svärd’
på irrfärd lotsad av högfärd
i tron att leda vår värld
Hur kan något sånt tas gravallvarligt
är väl helt å hållet oförklarligt?!
+)
Knappen = här: den som skjuter iväg kärnvapen
Mens vi håller på å bankar
den blodiga steken mör
ångrar vi i eftertankar
hur brutalt ‘slaktdjuren’ dör?
Var det med avsikt berått
som vi har oss så förgått?
Är vi då hjärtlösa
rentutav samvetslösa?
Endast aningslösa
menlösa å tanklösa?
Eller ytterst ynkligt blott
att kött ju smakar så gott?
Bör vi ej ständigt beakta
hur svårt att andra övertyga
även med väl styrkta fakta
som gilla vittnen kan intyga
Bättre att sej bocka
än att argt, styvsint pocka
hur än det kan locka
att utdela en smocka?
Bättre fördragsam
än i tjurskallig dans?
Bättre meddelsam
än låst i arrogans?
Eftersom av vårt eget beteende
alltför lätt att bli överseende!
Alltför lätt sej förvilla
om bara tutas å köras
allt fler tycks sej inbilla
att ständigt nått måste göras
Så vi styr å ställer
uttänjda som gummisnodd
tills kärnvapnen smäller
å gör jorden obebodd
Om ej utplånade av vapen
så av kollapsande klimatet!
De galnaste bland dårskapen
borde väl ligga oss i fatet?
Å nej, vi döljer vårt vansinne
bak lättjefullt låtsat lättsinne
Så påstår djupa poeter, som vanligtvis inte kan nedlåta sej att rimma, om oss ytliga versmakare:
“Bara versmakare”,
påstår djupa poeter
bland vedersakare
“de rimmar mest dumheter!”
Blott språkets posörer
lättjefulla flanörer
ytliga kåsörer
tondöva sufflörer!
Kritiker sej ondgör
klart ej i favör:
En utpräglad fräsör
sägs sakna gehör
Kan ju gott förstå hur det stör
de av högtravande valör
Om som ung vi bar oss illa åt
får vi finna åldrandet svårt
månget minne ligger i försåt
erinrans påflugna despot
Maktlösa grämer vi oss över
(påstötningar tar aldrig slut)
hur kraftlös var undanmanöver
Förbarmar sej ej, vet ej hut!
Fast sannolikt välförtjänt
i kallsvett, genomvåt
i förkrosselse erkänt
ylar vår klagolåt
Kvider i bara kalsonger
på frusen mark i djup ånger
I jakt på förtrollning
febrilt vi ylar
efter underhållning
plus långt fler prylar
Enär ovärderlig tiden
‘tidsfördriv’ ett lurt begrepp
en förställning tungt förvriden
i dagligt liv ett missgrepp
Ett beklagansvärt folknöje
grundat i ständigt missnöje?