Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Poems in Swedish
I ögonblick som flyga
tror jag mej ibland hitta svar
men sen i timmar dryga
finner jag ringa insikt kvar
Till följd av hur vi styr å ställer
saknar Skapelsen i oss tillförsikt
Fastän tröttnat på hur vi gnäller
behåller den troligen tystnadsplikt
Världsalltet förstår alltför noga
vad oss människor kan tillfoga
mens mer maskiner dånar
Av mänskor blir vi stadigt fler
varthän rusar oss fånar?
En utblick kvalfull:
framtiden blir glödhet
på planet proppfull
falnande dess skönhet
Mens vi rusar runt högmodiga
i riktningar vankelmodiga
av stillhet överskjöld
Från ynkliga bekymmer
blir rimmandet min sköld
Att få leva i stunden
fri när i versmått bunden
Låt oss leva ständigt påminda
om hur snabbt tappas perspektiv
Till vår omgivning bäst halvblind
i självupptagna vardagsliv
Alltför lätt att bli hemmablind
runt egna knutens medvind
medan samhällets virvelvind
ylar i häftigt motvind
Så jovisst i livets tvister
är det oss själva som brister
tror alla bör leva på hans sätt”
fast fastlåst bak eget flöte
saknar han nog perspektiv å vett?
Borgarbrackan påstår spontant:
“Bo annorstädes helt profant!”
+)
Nacka = dvs om borgarbrackan bor i Nacka
I en värld som har gått på tok
i kataklysmiskt fördärv
finner ro i min notisbok
när fyller upp den med verv
Mens annorstädes mina fasoner
(vare sej stå på eller väja)
placerat mej bland udda personer
med lite till synes att säja
Mens i vers förflyttad till nån annanstans
där det råder någorlunda lugn & sans
mot hennes välrundade bröst
bild på näthinnan frusen
hörs en långt tillbaka röst
Fast den var längesen min ungdom
är jag fortfarande en dumbom.
Min framfarna livsgnista
har sen länge falnat
Likaså i det sista
eget ordsvall svalnat
Ute i världen fokuslöst fladdrande
irrar för många tomma ord pladdrande
äventyrlig stil: On the go!
för att till slut hamna vid härden
som älskad mormor i Långbro
Hennes hjärta varmt och rymligt
en underbart hjälpsam själ
I dagens samhälle lymligt
lever Biggan sitt liv väl
Att hon nu skulle gå mot sitt slut?
Vilka dumheter! Vet ni ej hut?
Lösa sköra blad flyta
lätt på vindstilla sjövatten
dess spegelblanka yta
mörk under himmel i natten
I morgons skimmer så skönt
rogivande vindar blåsa
bland nyanser av grönt
svajar grenar virtuosa
Upphängda blöta handduk å baddräkt
vajar på tork i sommarlig endräkt