Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Poems in Swedish
Här en verse med tanke på förbehåll om vissa svenska ämbetsmän å politiker – inte minst runt Palmemordet, färjan ‘Estonia’ & NATO.
Säkrast att ingenting säja
likväl snabbast möjligt sej huka
undvika också att heja
så uppför sej en riktig kruka
Så jobbar då ämbetsdrögen
för att nå toppen på högen
Att vräka i oss gunås
hur oförsiktigt
Fast smakar, leder förstås
till kropp överviktigt
Undvik att städsla
magens hunger
vår fruktan, rädsla
falskt de sjunger
Fast kanske hellre en matglad tungvikt
än en lättvikt som larvar sej med dikt?
Hör nu: kolla vårt klimat!
För själv har jag ej tid
jag är likgiltig å lat
så lämna mej i frid!
Hoppas jag blir förlåten
å därmed finner ro
för min andel i bråten
(fast lite svårt att tro)
För det finns ju så mycket mera
som jag väl måste konsumera?
I ögonblick som flyga
tror jag mej ibland hitta svar
men sen i timmar dryga
finner jag ringa insikt kvar
Till följd av hur vi styr å ställer
saknar Skapelsen i oss tillförsikt
Fastän tröttnat på hur vi gnäller
behåller den troligen tystnadsplikt
Världsalltet förstår alltför noga
vad oss människor kan tillfoga
mens mer maskiner dånar
Av mänskor blir vi stadigt fler
varthän rusar oss fånar?
En utblick kvalfull:
framtiden blir glödhet
på planet proppfull
falnande dess skönhet
Mens vi rusar runt högmodiga
i riktningar vankelmodiga
av stillhet överskjöld
Från ynkliga bekymmer
blir rimmandet min sköld
Att få leva i stunden
fri när i versmått bunden
Låt oss leva ständigt påminda
om hur snabbt tappas perspektiv
Till vår omgivning bäst halvblind
i självupptagna vardagsliv
Alltför lätt att bli hemmablind
runt egna knutens medvind
medan samhällets virvelvind
ylar i häftigt motvind
Så jovisst i livets tvister
är det oss själva som brister
tror alla bör leva på hans sätt”
fast fastlåst bak eget flöte
saknar han nog perspektiv å vett?
Borgarbrackan påstår spontant:
“Bo annorstädes helt profant!”
+)
Nacka = dvs om borgarbrackan bor i Nacka
I en värld som har gått på tok
i kataklysmiskt fördärv
finner ro i min notisbok
när fyller upp den med verv
Mens annorstädes mina fasoner
(vare sej stå på eller väja)
placerat mej bland udda personer
med lite till synes att säja
Mens i vers förflyttad till nån annanstans
där det råder någorlunda lugn & sans
mot hennes välrundade bröst
bild på näthinnan frusen
hörs en långt tillbaka röst
Fast den var längesen min ungdom
är jag fortfarande en dumbom.