På kyligt badrumsgolv
fötter ska varmt uppskatta
omsorgen å resolv:
av en tjock bomullsmatta
Känns bekvämligt
så enkelt
helt förnämligt
lugnt lågmält
Ingen borde oss tvinga
lägga in värmeslinga
+)
resolv = från resolvera: besluta, avgöra
Hemlängtan
Det var en nästan ung man från Blåsut
inför julen fattade ett beslut
trots den starka svenska välfärden
att återbesöka omvärlden
Väl där blev dock hans hemlängtan akut
Att finna det spektakulära inom det ordinära
Förr mestadels ordinärt
men nån gång spektakulärt
Fast mitt liv var rutin
oftast mest stojande
men ibland likt lavin
av oförskämt skojande
Numera endast helt å hållet rutin
spektakulärt i ro nära varm kamin
Hur lät vi Jorden bli förstörd?
Du gråter gråa gryning
gramse, uppviglad å upprörd
Nu på vårt släktets dyning
hur lät vi Jorden bli förstörd?
Så vad finns det att säja
nu när försent att väja?
Bet av i Livets skugga mindre än kunnat tugga
Irrande runt i Livets skugga
såg han sej själv som senfärdig
bet av mindre än kunnat tugga
för otillräckligt ihärdig
Hoppet flydde uppgivet
blev satt på plats eftertryckligt
av Livet så durkdrivet
olyckligt, fast ej godtyckligt
Så han blev förstås luggad
och tvingad sitta kvar
av själva Livet kuggad
Vad återstår sen, var?
Fastlåst med att skriva vers uttryckslös
i ålderns kalla vinter utsiktslös
Förlorad å besviken. Dunkel syns livsmystiken
Mest levde han i drömmar sköra
Trots var ringa till vad han dög
fanns det en del han sökte göra
hur än vingligt sakta han flög
Ifrån barndomens sandhög
mot omvärldens ‘försåt’
försvarade sej å ljög
mot de andras ‘uppsåt’
Sitter nu i dödens väntrum
förlorad å besviken
kvällningen känns kylig å skum
dunkel syns livsmystiken
Hans jordelivs sista hållplats
ett kliv ner i dyrköpt gravplats
Till min kusin ‘Biggan’ på hennes 79 års dag
Min kusin så ungdomlig
men får hoppas å tro
att som mormor visdomlig
kan nån gång finna ro?
Var dag fylld med släp å slit
fylld av beundransvärd flit
Men långt från alldaglig vanilj
skänker tvärtom nyansrik mersmak
hennes vänner, hund å familj
runt omkring är Biggans hjärtesak
är vad som håller henne i gång
utan varken påstöt eller tvång!
En sån fin skonsam akt att ha inget sagt!
Om man ej säjer ett dugg
förståndigt att ej har nått sagt
Kan sen fastslå nöjd å mjugg
att mot andra en skonsam akt
Om man föredrar att va tyst
så yttra inte ett knysst
Andra kan känna det så schyst
att man rentav kan bli kysst
När i stället för att lägga oss i
vad som ej angår oss … låter vi bli!
Ekivokt att ställa anspråk?
Finner numera samspråk
oftast bristfälliga
med alltför låga anspråk
och åsikter gnälliga
Bättre inte säja nått
Lättnad outsäglig
å knappast mindre förstått
så ovedersägligt:
Att tala allvar sällan lägligt
oftas helt å hållet odrägligt
Vänta med att värpa tills versen uttrycker tankeskärpa
Ta väl vara att din vers
visar tankeskärpa
om den slirar kors å tvärs
vänta med att värpa
hur än allvarligt
att söka humor, snits
är helt försvarligt
om än i en slags vits
som kvickhet med poäng
i tvåradig refräng