Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Poems in Swedish
blir begripligt, då o då
av livet rentav tillplattad
i dess svåra slit å sjå
Att vara människa är att få lida
djupare än hur oss klemiga kvida
Undvik gagnlösa bestyr
ta väl hand om vad var dag ger
Men sök likväl äventyr
vem vet om det blir några fler?
Så sök leva modigt, idogt o drivet
bättre än bara beklaga ‘sånt är livet!’
i våra barnsliga drömmar
i vår utopiska plan
var i vår bakdel det ömmar?
Så att tycka synd om en själv
blir ett helt bortkastat förvärv
Även om annars skarpsinning
vår begåvade fackidiot
kanske ej alltför djupsinnig?
Ligger viss förståelse fäfot?
Vad pågår i deras inre?
Vet om sitt ämne allt mer
mens uppmärksammar allt mindre
av annat som de ej ser
Vi kan behöva hjälp att lura ut
varför oegennyttan tagit slut?
+)
-idiot = ett ord de gamla grekerna använde om de som var alltför trångt självupptagna å inte brydde sej om samhälle, nation eller världen bortom sej själva
På kyligt badrumsgolv
fötter ska varmt uppskatta
omsorgen å resolv:
av en tjock bomullsmatta
Känns bekvämligt
så enkelt
helt förnämligt
lugnt lågmält
Ingen borde oss tvinga
lägga in värmeslinga
+)
resolv = från resolvera: besluta, avgöra
Det var en nästan ung man från Blåsut
inför julen fattade ett beslut
trots den starka svenska välfärden
att återbesöka omvärlden
Väl där blev dock hans hemlängtan akut
men nån gång spektakulärt
Fast mitt liv var rutin
oftast mest stojande
men ibland likt lavin
av oförskämt skojande
Numera endast helt å hållet rutin
spektakulärt i ro nära varm kamin
Du gråter gråa gryning
gramse, uppviglad å upprörd
Nu på vårt släktets dyning
hur lät vi Jorden bli förstörd?
Så vad finns det att säja
nu när försent att väja?
Irrande runt i Livets skugga
såg han sej själv som senfärdig
bet av mindre än kunnat tugga
för otillräckligt ihärdig
Hoppet flydde uppgivet
blev satt på plats eftertryckligt
av Livet så durkdrivet
olyckligt, fast ej godtyckligt
Så han blev förstås luggad
och tvingad sitta kvar
av själva Livet kuggad
Vad återstår sen, var?
Fastlåst med att skriva vers uttryckslös
i ålderns kalla vinter utsiktslös
Mest levde han i drömmar sköra
Trots var ringa till vad han dög
fanns det en del han sökte göra
hur än vingligt sakta han flög
Ifrån barndomens sandhög
mot omvärldens ‘försåt’
försvarade sej å ljög
mot de andras ‘uppsåt’
Sitter nu i dödens väntrum
förlorad å besviken
kvällningen känns kylig å skum
dunkel syns livsmystiken
Hans jordelivs sista hållplats
ett kliv ner i dyrköpt gravplats
Min kusin så ungdomlig
men får hoppas å tro
att som mormor visdomlig
kan nån gång finna ro?
Var dag fylld med släp å slit
fylld av beundransvärd flit
Men långt från alldaglig vanilj
skänker tvärtom nyansrik mersmak
hennes vänner, hund å familj
runt omkring är Biggans hjärtesak
är vad som håller henne i gång
utan varken påstöt eller tvång!