Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Poems in Swedish
Även utan proselyter
bland allt jordelivets knog
av religion såväl myter
har vi fullt tillräckligt nog
Från mobilen borde oss beskärma
förvirrade å djupt nedstämda
från verkligheten kan den avskärma
lämna oss skrämda å beklämda
Bevare oss från teologi
som predikas i överflöd
Likaså från ny teknologi
förutan gick oss ingen nöd
Vers som ej kan oss ängsla
bortom rim och reson
kan ej väntas att fängsla
men falnar i friktion
som i känslokyla
likt vinterblåst vass
som bitande yla
under utedass
Hellre påtaglig handling
än att verbalt träta
eller knökad avhandling
där orden sej fläta
Hellre ett hantverk beständigt
än stadigt tjatande ständigt
Hon låtsas uppriktig
men står ej på egna ben
Hon pladdrar skitviktig
skänker intryck av falskt sken
För inte kan det passa
hålla på å tjata
ej lyssna, bara svassa
hålla på å gnata?
Rentav en riktig skata
en persona non grata
Våra urusla vanor
svåra att undvika
likt ansenliga anor
svåra att förlika
Kanske kan vi bli sjövana
på havsvågor upprörda
men till de som oss förmana
blir vi oftast lomhörda
Mänskan på gamla vanor håller fast
Om vi ändrar oss då sällan i hast
Hur lång tid kan återstå
i vår hjärtlösa värld
med tillförsikt betonggrå
utanför hemmets härd?
Rasande dess förstörelse
av allting som haft lyster
En snar död min frigörelse
från en tid mörk å dyster
Tills dess min fega åstundan
av finna frid i skymundan
Hemskt trist förstås vore han nazist
mens kanske bara narcissist
som uppför sej som dryg egoist
en nyårsaftons fyllerist?
Men väl knappt nått egentligt
att tjata om offentligt?
Som när vi själva utbrister:
Daltande dietister!
Veligt vingliga cyclister!
Självgoda nykterister!
Varför måste vi hålla på å stimma
långt efter glasögonen slutat imma?
Så blir det bara att kämpa
mens hoppas att snart bli frälst
från ännu en ålderskrämpa
Gammal känns ju oftast äldst
Om ej egenkärt dryg
kanske kan jag begära
(om förhastat oblyg)
vad som förment att kräva:
Trots brorsan vittnar att Gud blir berörd
blir begripligt, då o då
av livet rentav tillplattad
i dess svåra slit å sjå
Att vara människa är att få lida
djupare än hur oss klemiga kvida
Undvik gagnlösa bestyr
ta väl hand om vad var dag ger
Men sök likväl äventyr
vem vet om det blir några fler?
Så sök leva modigt, idogt o drivet
bättre än bara beklaga ‘sånt är livet!’
i våra barnsliga drömmar
i vår utopiska plan
var i vår bakdel det ömmar?
Så att tycka synd om en själv
blir ett helt bortkastat förvärv
Även om annars skarpsinning
vår begåvade fackidiot
kanske ej alltför djupsinnig?
Ligger viss förståelse fäfot?
Vad pågår i deras inre?
Vet om sitt ämne allt mer
mens uppmärksammar allt mindre
av annat som de ej ser
Vi kan behöva hjälp att lura ut
varför oegennyttan tagit slut?
+)
-idiot = ett ord de gamla grekerna använde om de som var alltför trångt självupptagna å inte brydde sej om samhälle, nation eller världen bortom sej själva