I girig fåfänga pengars roll vi förvränga

Här dyrkas profit
i vräkiga kontor
i idogt nit
i förfalskad glamour

Dess tjänare i kostym
uppumpade av fåfänga
i sedan länge kotym
att pengars uppgift förvränga

Med en känga mot
(bak leende tänder)
folk som arbetar
med sina två händer

En högst beklaglig vrångbild
Ett liv av nytta förspilld

Oavlåtligt bligande på nytt uppsåtligt krigande

Från min maktlöshets bur
kollar hur de ställer till
vilken skamlig otur
att USA ej rådvill:

Dess ständigt bligande
vilt i legato
på alltmer krigande
i gällt vibrato

Så sprides landets ‘fina’ värden
exporteras dess seder ‘ärbara’
så ‘förnämliga’, runt om världen
tills i hemlandet de blev bristvara

Mens krig avleder folkets uppmärksamhet
från våra liv i dess arma hjälplöshet

Likt vart andredrag fullkomlig varenda dag

Vintern var en svår en
gav mej sin kalla skuldra
men till slut kom Våren:
en ljuvt leende huldra

Men alltför snabbt blir hon över
av Sommarns hetta förödd
tills vissnad likväl dess klöver
om jag på en skärm förströdd

Fullkomlig förstås är varenda dag
likt hjärtat som slår å vart andedrag

… efter blott en knivsudd

Inte högljudd
flygande nån kos
på blott knivsudd
av en mikrodos

Men finner i djärvhet
en konstruktiv klarhet

Fastän inte alls berusad
vem vet om inte måntro
blir av lastbarhet omsusad
i förvirrande misstro?

 

Vingklippta båda

Fann nyligen ett anspråkslöst flyg museum längs vägen i Skåne

Medelst en ‘minnets dammvippa’
till vår ungdom vi förknippa:

Vid vägkanten ett flygplan
förfallet o vingklippt
på en obemärkt grusplan
likt dess pilot i fäfot skript

Ej längre är det vi som betvingar
saknar nu luft under våra vingar

+) vingklippt flygplan = en SAAB Safir på F5 på 60:talet

Daglig baguette som arvsrätt

I vad som kan kallas
kanske en arvsrätt
t.o.m åkallas
inom viss folkrätt:

I Frankrike ingen bagatell
att var morgon äta sej mätt
i sed djupt förankrad kulturell
på en nybakad färsk baguette

som varje morgon nationellt
bakas fullkomligt manuellt