Category: In Swedish

Orkar ej längre vara ihärdig
alltför länge sen då fortfärdig
Mitt åldrande finner mej senfärdig
emellanåt även gråtfärdig

Vad som gör sej uttryck i vagt svammel
är hjärnans eko, gnissel o skrammel

Besatt av sysslor i vardagslag
(som sällan sinar för Vår Konsument)
glimtas väl Historiens Vingslag
endast i ovidkommande fragment?

Skymtas de blott i skuggig bakgrund
medför varken skräck eller tröstegrund?
Ingen tid för lögn, skryt å avund
med Släktet vid kanten på en avgrund

Historien visar ett befriande förslag:
Det går att lära sej hur att tolka dess vingslag

I höstlöv upp till hjulnavet
plöjde nyss med knapp styrfart
likt förr på Sargassohavet
försinkad handelssjöfart

Det var då. Allaredan
vägbanor av frost belagda
så trampar ängsligt medan
släta däck slinter försagda

Väl bäst alltid ta sej fram på sin vakt
i livet krävs ju iskall balansakt

+)
-styrfart = minimal fart för att ett fartyg skall lyda roder

My wife Crabby & me Grumpy
our bodies frail, minds flabby
now on our Life’s home stretch bumpy
Recall gotten bit shabby …

… but never shall we let the Memory to pale
of our Wondrous Journey finding the Holy Grail

Om vi beter oss illa
hemma i gemenskap
säkert lika rådvilla
i vidgade grannskap

Vi har endast att emotse
att oss själva förhäva
är inget recept för succé
skall blott andra förkväva

Sålunda att råka svårt i kläm
blir utan tvekan våran slutkläm

Av oss människor envar
borde ej på andra klandra
men i stället ta ansvar
gunås för sej själv å andra

När som vi umgås på Nätet
är väl som genom kikarsikte
där kännes ej förmätet
som när ansikte mot ansikte

Sitter det en fegis skälm
gömd framför varenda skärm?

Tanklösheten svider
i klichéer som vissnar
dess logik förvriden
av intellekt som gnisslar

Våra känslor grummlas
likt senhöstens skrumpna ros
Likt handslag som fumlas
flyger närvaron sin kos

Ett liv levt bland oljud å larv
efterlämnar ett sorgligt arv

“Titta här, min lilla skatt
av din frikostiga Mamma
får du en designer katt
som älskar dej meddetsamma!”

Ej övergivet djur på vår tröskel
som bäst att inte uppmärksamma
Vore bara barmhärtighetsfloskel
ej en dygd som vi bör anamma

Nej gunås, låt ej omtanke fresta
för själv ska jag så klart ha det bästa

There was this clever fellow Richard Jon
who felt technology was too far gone

So he gave up emailing, phew!
Instead left notes in his church pew

which is working well as he’s skilled hands-on