Keeps butting in until someone is bound to press The Button

Situation turns precarious
as Sole Super Power crumbles
Scary, while outright hilarious
how its Power Elite stumbles

Exceptionalism losing gloss
down to bare metal, corroding fast
World sneers at former presumed boss
History shows: Empires never last

Fading, ever steeped in arrogance
Super Power tries to butt in
Civilization won’t stand a chance
when someone presses The Button:

Humans yields to cockroaches its powers
as planet swirls, a space ball that glowers

 

Enduring white flowers

Flowers tiny

Flowers tiny

Cushy carpets of tiny flowers are growing in our Spring backyard:

In simplicity arrayed
egalitarian
white & green colors cascade
clarions’s clarity

Swaying in pendulum play
with Springtime’s chilly breeze
Dancing precision ballet
harmonious their ease

Each flower a mere sliver
petals in slightest shiver

edited 09/13/22 2100

Due to its gruesome gall the West shall fall!

As Western propaganda
keeps glowering vitriolic
beware its memoranda:
Cast Putin as diabolic!

Rarely hifalutin
like Netanyahu and Trump
the more astute Putin
won’t join on their distraught stump

Tell me, why this mythos
Russia as ‘adversary’?
What’s so amiss with us
that makes this necessary?

Perhaps Russia must be blameworthy
so that The West can look praiseworthy?

Well versed

As the morning dawns
a next day announcing
We’re ready, poor pawns
for another trouncing

But when I get myself versed
there’s air under my wings
Not ensnared, slogging cursed
among prosaic things

Lightens the day’s burden in trade-off
when starts off with a rhyming take-off

+)
well versed = here: able to write a fair verse

I hjärtan kalla, prylbegär svalla

Mänskors hjärtan kalla
pumpar obevekade
vårt prylbegär svalla
mens lagom förnekande

Är ej vår grunkfullhet
blott knökad tomhet?
Vår självgoda klipskhet
dundrande dumhet?

Vi stack klimatet i lågor
genom slarvig girighet
ställer till skräckfyllda plågor
genom tarvlig tanklöshet

Bland jordelivets fåfänglighet
slår mången en onödig pryl
liksom vår egen anstötlighet
som av hästsparkande rekyl

I vår inkrökta trångsynthet
arvet till barnen: Trolöshet!

Världsalltets gåta

Ungdommens fyrverkeri:
när det blixtrade å smällde
välkommen kakofoni
när förtjusade vi drällde

Men blev snart gammalt:
nu ej långt kvar
på Livets anstalt
Fann vi nått svar?

Inget.  Världsalltets gåta
låter sej ej inlåta

 

Nary hope!

Our poor Earth worn
since long turn leery
from too much scorn
by humans dreary

Sure looking up?
Nary hope
we’re in pileup
you dim dope!

So do look ahead
to soon dropping dead!