Det mäktiga Toppskiktet i Davos
hör ju endast sina egna ‘bravos’
alltmer vidgad ojämlighet
hotar samhällens hållbarhet
Som märks även i lugna Alingsås
Mött några strängare en Den Enda Riktiga Trons anhängare?
I inskränkhetens torra vreshet
‘kärleksfulla’ och viktiga
tjatas med envishetens heshet
om Tron Den Enda Riktiga
När de jagar proselyter
hur är det ej förmätet
att mångla befängda myter
om vad syns gudsförgätet?
Är dessa anhängare sinnesrubbade
eller ‘endast’ from vardagen avtrubbade?
Andas in, andas ut
Gripna av spänd förväntan
håller vi nu andan:
Hoppas klämmig kontentan
å robust prestandan!
Om snubblar i misströstan
fast borde veta hut
förlita med förtröstan
Framför allt: Andas ut!
I livets hårda lopp
i skräck, gråt å tjut
ge aldrig upp allt hopp
innan vägens slut!
Empire emptied of empathy
Sounds so demoralizing
her verbal ritual
Weighed down immobilizing
her yack perpetual
Her dear husband enlisted
for reasons simplistic
Their lives by Empire twisted
yet feel chauvinistic
They’re human raw material
to fill its hapless legions
on harsh campaigns Imperial
in to remotest regions
And so the War Machine
gobbles up recruits
Some eager to convene
to look sharp, salute
Empire’s goals & pursuits obscene
its glamor proves cosmetic:
To search out, destroy or demean
in violence frenetic
Carrying out command: ‘Fire!’
jingoistically
sets in motion outcome dire:
Blow back predictably
Held down in acedia by main stream media
Massive entertainment
& the mainstream media
hold us in containment
weighed down by acedia
After being surreptitiously sedated
may find out, if woken up, that we’ve been castrated
Gentemot klimat kollaps ingen måtta på vår ynklighet å maklighet
Uppstog tillstånd prekärt
som tilltar alltmer illa
redan hårdhänt förnärt
likt brottas med gorilla
Manar oss genom skärseld
ej tid sitta tyst å stilla
När kollaps sprids som löpeld
finns ingen tid att förspilla
Detta till trots sitter vi bara å dillar
Vill vi ej fatta hur oss själva förvillar?
Elände alltmer vilt förgrenad mens beskärning imbecillt förmenad
Elände vilt förgrenad
invirad i omänsklighet
mens beskärning förmenad
allt i bedrövlig ömklighet
Faller till föga barnslig ‘verklighet’
inför livsloppets obeveklighet
Varar längst ärlighet (fast med viss besvärlighet)
Hon som sej ej tränger
armbågande sej i kön
bland få som ej flänger
får en välförtjänad lön:
I belägenhet trängst
varar ärlighet längst
Tanned, between your toes sand
To Kim & Gary on their anniversary
What did echo in your ‘McMansion’
was the sound of over expansion
That huge ‘Starter Castle’
turned a life style nonstarter
Not worth all the hassle
so you did something smarter:
Found a richer bounty
in LA county
Happily you celebrate
anniversary on the beach
Setting sun, as winds abate
feels just right, spared all overreach
The golden sand between your toes
now how your ‘rugged hardship’ goes
Scurrying, why?
Raises morning’s curtain
upon sunrise infused sky
Less bemused than certain
humans get scurrying, why?
How to discern when mired in a muddle
as distant planets coldly align?
Dreams fill oceans, insight the mere puddle:
don’t expect our days warmly benign
Lowers evening’s curtain on sunset infused sky
gone forever another scurrying day, why?