Ödet knastnar på grusgången
dundrar:”Färdigskrutit å rutet!”
Raspigt, svagt svamlas svansången
blev genomdränkt det sista krutet
Plägade stolt hålla den högt
hoppets häftigt flammade fackla
Numera uttröttad arm krökt
sen viljekraften börjat vackla
Rättfärdigt att vi ringaktas för vårt pjosk
mens letar efter nattöppen korvkiosk
Earth of such bounty & beauty
we reduced it to mere booty
Don’t we fake most everything
traipsing on the brink of collapse
while fantasy worshiping
subjects us to bizarre relapse?
Out of touch with Life’s essence
we hasten Earth’s senescence
We’re wringing out our own life
while striving to be ‘safe’
in blind, self-entitled strife
neglecting the poor waif
We may find redemption
if we own up and then cease
No-let-slide exemption
fills a turmoiled heart with peace
If life entails morality
how serves us then banality?